igår sa jag att spänningshuvudvärken kändes långt borta. Den jag brukat få och som stoppat mig och gjort så jag fått nio sjukfrånvarotillfällen under ett år. Det är två månader sen sist. Jag ropade hej innan jag var över ån. Idag slog den till, denna himla huvudvärk. När jag vaknat kändes det lite, sen hörde Victor av sig om promenad, han skulle vara hos mig på en halvtimme. När han kom hade min värk fått mig att kräkas. Satt och sippade vatten, kräktes ibland. Han var här, erbjöd sig att köpa huvudvärkstabletter. Jag sa: jag vill med ut, det kanske är bra med luft och rörelse. I solglasögon och utan leg blev det inga värktabletter för leg måste man ha sa hon i kassan. Fast min värk verkade släppa och vi gick en runda på stigar i skogen. Hemma hos honom för frukost kom värken tillbaka. När Victor och Leopold drog på shopping sov jag i soffan. Gick jag hem när de kom tillbaka och planerade sina kvällar.