tisdag 21 februari 2012

En del av historien, den om de två, Sugar Kane och Joe, den går så här:

Joe spelar sax i olika jazzband. Han lever för dagen, spelar på hästar, förför och lånar pengar. Han är en sann charmör till douchebag. En dag blir han och hans kompis vittne till ett maffiamord och flyr utklädda till damer i en damorkester. Joe blir Josephine.

Suger Kane flyr också. Hon faller alltid för saxofnister, som lånar och bedrar, som spelar bort hennes pengar på hästar. För sanna charmörer till douchebags. Nu har hon tagit jobb i damorkestern för att slippa dem och kunna fokusera på att hitta en rik man.

Suger och Josephine blir vänner och Josephine använder den information han får om vilken typ av man Sugar säger sig leta efter. En man i glasögon, snäll och rik. Josephine klär ut sig till honom, kommer över en yatch och får Sugar att förföra honom.

Så långt kunde allt vara sant. Nu kommer sagan i det hela, det som får en att må gott. Joe/josephines rika alias måste krossa Sugars hjärta, han gör det storstilat med ett diamantarmband, vilket är fattiga joes sista pengar. Men han måste fly vidare. Då i flykten, när maffian är efter honom och hans kompis, hör han Sugar sjunga: I´m trough with love. Hon tystnar och sjunker ihop på scenen, orkestern tar i och Josephine går fram, kysser henne och inser sanningen om sig själv och allt och Sugar fattar att hon åter fallit för ännu en saxofonist, en douchebag. typ så. Jävligt fint alltså.








Inga kommentarer:

Skicka en kommentar