Vita gympadojor nedanför jeans är fräscha tjej outfiten. Och jag har känt stor längtan efter en egen fräscha tjej outfit. Skorna har fattats mig och igår fann jag dem. På en av alla loppisar.

I grå skinnjacka, i stor vit kofta, stor vit halsduk, tajta mörblå jeans och de vita dojorna som stilfullt slut.

Men jag ser inte fräscha tjejen i mig. Varje gång jag ser ner, eller ser mig i en spegel (förmiddagen har tillbringats i en sminkloge, där finns helfigurspeglar) ser jag en indisk filmskurk.

Så här var det. Hösten 2002 låg tamilremakes på indiska cosmopolitans utelista. Och samma höst besökte jag en tamilsk filmstudio. Prabu hette b-filmens stjärna. Han var artig mot hos, pratade en stund, han kom i en stor grå merceders. Han var filmens hjälte och i scenen vi såg spelas in, slogs han mot en skurk. Han som spelade skurken hade volym på sina mörka lockar, han hade vita tänder, en gul skjorta och över de vältränade benen tajta ljusa jeans. Längst ner fanns de vita gympadojorna. Med en hög sula.

Han, vars namn jag aldrig la på minnet, tog med mig och Frida in i sin loge. Vårt sällskap, tre unga gossar från stället vi bodde på skakade på sina huvuden och formade ordet NO ljudlöst med sina läppar åt oss. Vi log mot dem till svar och följde med in.

I Logen bjöds vi på mat, fick erbjudandet om A car and a Card, and a stay in his Pondicherry guesthouse.. Åter log vi. Men denna gång sa vi nej till hans gästfrihet.

Men det är honom jag ser.När jag ser mig I mina vita skor. Inte den fräscha tjejen. Utan den tamilske b-filmskurken.