en gång en höst

Det är två år sen. Kring den tjugonde september. Mötte Carolina i Örnsköldsvik. Vi bilade inåt landet. Vi bildade in i hösten. När vi var framme var löven alldeles gula och det kryllade av älgjaktlag kring oss. Vi hade åkt till Stockholmsgatorna, en kanjon mellan ångermanland och västerbotten. Det var en grå dag och ljuset föll platt. Vi såg skrevorna, vi såg ner i djupen eller upp ur dem, beroende på var vi var. Men det gjorde inget riktigt intryck. Mest rädd var jag att hunden skulle glatt rusa ut över en kant och störta mot sin död.

På kvällen körde vi i tjockt bäckmörker de mil söder ut till Docksta. Carolina bodde och jobbade då precis nedanför skuleberget. Vi åt kokt fisk. Blockfisk.

Dagen efter tog vi en promenad till min mormor och morfars stuga. Solen sken och värmde. Tröjorna åkte av och svetten rann till. Framme tog vi ett dopp i havet och torkade sedan av värmen från solen på bryggan. Mormor och morfar tyckte vi tog tid på oss och hunden hade rännskitan. Det var en härlig helg en mycket varmare höst än denna.

ps. idag sprang Carolina lidingöloppet och har nu klarat av en "svensk Klassiker".