Det är helt plötsligt natt. Dricker mitt te och längtar ner i bädden. Har Tyra i knät, där hon brukar vara. Hon är varm och mjuk, så mjuk att jag ibland är tror att hon ska rinna igenom, mellan låren, ner på mattan. Sen Tyra började ockupera mitt knä är jag mer stilla hemma. Förr drog min rastlöshet mig att gå några varv i mitt hem var femte minut. Nu sitter jag oftast still, för att hon inte ska störas.


Making a gif