Blåsten drar fram. Och sällan som motvind. Den är varm och tar mig med, som om det vore nedförsbacke på planmark. I två dar nu. På cykeln. Vinden får grenarnas skuggor att vispa över cykelbanorna. Och där sitter jag. På cykeln och trampar knappt. Perfect.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar