Kom iväg i sista stund. Och alla var på väg till jobbet denna morgonstund. Bilister, cyklister och gångare. Jag kände mig jagad och trampade fram som om det var eld i baken min.

Tänkte: detta är inte bra. Inte bra för cykeln.

Strax efter det var bakhjulet tomt. Platt. En punka hade uppstått. Och sen blev jag till arbetet. Men fina Eva, som jag sminkar med om mornarna, skulle hämta sin sons cykel och lämna in den på verkstan. Så hon tog min med bak på bilen.

Idag hämtade jag ut min cykel som tydligen saknat ekrar på bakhjulet. Det var fixat. Punkan var fixad. Och cykeln kändes ny. Jag såg på den flera gånger, för att vara säker på att den var min cykel, för den kändes inte som min, men såg ut som den.