Röhåret.

Tog ny färg i håret. De första dagarna är det mörkare, intensivare. Det lyser och har en ton av Blått i sig. Fort tonas det ur, lakas ur. Blir snällare, dassigare, mjukare, varmare. Nånstans halvvägs i processen är jag nöjd. 

Nu gick jag med mitt nyfärgade hår till en intervju för lokaltidningen Folkbladet. En ville skriva om mina filmer och vi satt bland de glest placerade borden på ett cafe. Nä, vi smet in i den tomma hotellbaren. Bland mörkt blå väggar och glansiga blå sammetssoffor. 

Förr förberedd jag mig. Bestämde vad jag skulle säga i en intervju, plockade fram i mitt minne vad jag tyckte var viktigt. Denna gång svamlade jag bara, tappade tråden, malde på. Bilder skulle tas och mitt hår lyste rött. Kulturtantsrött. Nidbildskulturtantsrött. Likt en karikatyr av nån född på 40-talet som skapar, röker och dricker rödvin. Bevarad så för en tid, de som läser artikeln och minns mig kommer tänka att så ser hon ut i håret. Jämt.

Blev kvar på stan, strosade runt. Ett gäng på en bänk, några äldre lirare och en alldeles för ung för att hänga med dem, men han satt där ändå med sin ungdoms rosiga kinder och slitna kläder, började högt göra sig lustiga över mitt hår, att det brann, de skrockade nöjt och jag skyndade generat förbi.