Sommaren slog till. Högsommar i ett nafs. Jonna och jag cyklade längs Nydala till och från arbetet. Vi tog ett dopp efter sista natten, i går, på vägen hem. Vi stannade vid en strand. Mjukt dis och mjuk sol. Ett par var redan där. Jonna trodde att de var otrogna. De var så nära när vi kom och höll ett avstånd när vi var där. Jag ser det nu, det som blev fröet till hennes fantasier om de två.
Jonna ojade sig mycket inför badet. Hon kände sig sjuk och trött och svag. Var det allergi? Var det flunsan? Jag blev nervös av närvaron av andra, ville slippa doppa mig. Men vi kunde inte ge upp och självklart, som av nästan alla bad, blir en glad och sprallig när en väl är i och efter när det är gjort.
Vi cyklade hem samtidigt som paret skildes åt. Jonna blev än mer säker på att det var en affär som pågick.
Sov nån timme. Vaknade. Lagade mat. Tomater och paprika och vitlök och chili och citron i ugn och så mixade jag allt och nu vill jag inte äta annat.
Klädde mig. Vita jeans och svart linneskjorta och jag såg seglartantig ut. Men vad ska jag göra, det är de kläder jag äger. Cyklade ner på stan, mötte Mysan, hennes mamma Kathy, Antonia. Vi såg Alexander Ekmans En midsommarnattsdröm och halmen yrde och flög och skapade formationer i luften och de 47 dansarna for fram och glasen höjdes och långbordet fylldes och lyftes och mardrömmen tog vid och huvudlösa fajtades och tåspetskorna användes och alla ställde sig upp och applåderade. Men så gör en jämt nu. Det har tappat sin betydelse dessa stående ovationer. Alltid ska vi stå och ösa på och ibland känner jag att vi kanske skulle spara på't. Kanske inte denna gång, men de flesta andra gånger.
Vi välde ut. Ut från salongen. Ut i den varma kvällen. Disig gyllene luft. Fullt av liv och spring och Mysan och jag gick ner till älven och tillbaka och sen skildes vi åt. Jag cyklade hem. Sov i 9 timmar, utan att vakna, utan att minnas att jag vaknat, men låg på tvären i huvudänden när larmet väckte mig kl 11 imorse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar