Idag bokade jag en klipptid. Jag slöade. Gjorde en deg. Väntade. Väntade på att DK skulle sluta och vi skulle åka till havet. DK skrev om att det var mulet och jag blev rädd att det inte skulle bli något hav. Ville ut till en strand och ville bada. Ville se havet. Ville verkligen se havet. Trots att det var mulet var det varmt, ca 23 grader, så planen ändrades inte.
Kl 16:30 skickade DK en bild av var hen stod och väntade, samt adressen. Hen hade inte hittat ner till mig, jag trodde att jag förstod var det var och hade rätt. Vi åkte till Maxi, köpte med oss bröd, ost, vindruvor, gubbröra, lemonad och chips. Vi åkte till havet.
Solen sken och nästan inga var där. Vi vadade ut. Stretade ut. Långgrunt. En stund nådde vattnet oss bara till knäna igen. Sen stod vi där med bara våra axlar och skallar över ytan när vågorna kom. Vi sänkte oss lätt och solen gick i moln och det kändes kallare och vi plaskade runt. Flöt omärkt mot land för plötsligt var det grunt och botten nådde våra knän vid simtag. Vi gick upp. Vi hängde våra badkläder på en gren i en tall. Vi bytte plats. Bakom en sandbank. Vi åt och det var sand överallt. Mjuk fin sand. Sand som finns i vinden. Sand som satte sig på kinden.
Vi försökte inte skaka bort sanden när vi packade ihop. Vi åkte mot stan igen. Jag skulle på bio. Hemma hade degen jäst över, droppat ner och torkat mot diskbänken. Delade upp degen i två bunkar. Bytte tröja, satte på mig strumpor och skor och cyklade till stan. Skulle se Late night with the devil med Katarina och Sara kl 20:45.
Det var så ljuvligt att vara vid havet. Att vara i havet. Att vara i solen. Att få cykla en gyllene kväll för att gå på bio. Att gå på bio. Att en rosa kväll cykla hem.
Hemma bakade jag ut brödet. Det redan av dagen varma köket blev ännu varmare av ugnen. Kände sanden på mina ben, på mina fötter, i mitt hår. En strävhet. En mjuk strävhet. Drack te, åt resterna av chipsen, kände sandknaster mellan tänderna, drack det sista av lemonaden, mina fingrar blev sandiga av att hålla förpackningen, åt det nybakta brödet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar