Vedergällningens vägar heter boken jag läser. Trodde den hette Vedergällningar fram tills igår. Läser långsamt, inte ens varje dag. Inte efter nattpassen, då går det inte, försökte en gång, men mindes ingenting och fick hoppa tillbaka i boken.
Sen jag började läsa den har mina mardrömmar ökat. Skriven av Karen Blixen och om vackra flickor med vackert hår osv. Som så ofta i hennes böcker. Och något ont ruvar där under. Snart är den slut och jag vet delar av grymheterna, nu tycks bara ett avslut plana ut, efter den stora finalen av spänning, men vågar inte lita på det, läser på helspänn, väntar på en ny vändning, ny svärta som gör ett plötsligt utfall, och det smittar mina drömmar. Vaknade svettig och rädd efter bara just ha somnat i natt. Det var mörkt kring mig, mörkare än vanligt tyckte jag. Hade väntat mig dunklet från en gryning, men det var ett kvävande nattmörker som slöt kring mig. Mindes inte drömmen som väckt mig redo för flykt, allt som fanns kvar var skräcken, hjärtslagen, andningen.
Gick och kissade, tände ficklampan på mobilen för att hitta.
Somnade om och sov dåligt. Ska nog lägga mig igen en stund, få lite slummer, lite vila.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar