Tömde kattlådan igår, fyllde på med fräsch sand. Slänger det nerkissade och bajset i en hink med lock. Inne i hinken har jag dubbla plastpåsar och när den är full går jag ut med skiten och slänger i brännbart. Hinken saknade plastpåsar imorse då jag kom hem, trött och stressad och med prioriteten inställd på jazzbyxorna tänkte jag att jag tömmer när jag vaknat, innan jag skyndar tillbaka till mötet.
Nyvaken och trött och med tidspress tog jag inte fram nya påsar att sätta i hinken och tog därför inte bort den nerkissade sanden och bajset. Hemma igen, flera timmar senare, apatisk av tröttheten som kom över mig, blir jag sittande, halv sittande, liksom nerhasad i soffan, men fötterna på en stol och svanken helt osvankad, stadigt i soffans sittdyna. Orörlig med katt och dator i knät, utan minne av om jag tänkt en tanke, eller sett ens ett klipp. Men med den stickande, frätande, doften av kattbajs som det enda påtagliga, det enda reella. Den fanns lite lätt när jag gick hemifrån. Den fanns lite mer när jag nyss kommit hem. Nu finns där här runt mig, som att luften blivit tjockare, som att tungan om den stacks ut skulle känna kattbajsets smak i luften.
Med den stickande irriterande stanken i näsan blir jag sittande i först en timme, sen en timme till, den lukt som just då är det som fyller alla mina sinnen, innan jag förmår ta i tu med den. Ta fram de två plastpåsarna som ska sättas i hinken där kattbajset och kisssanden ska läggas. Öppna kattlådan, ta med spaden, gräva fram de hårda brunsvarta korvarna, lägga i påsarna i hinken och sen trycka på locket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar