Stora städer

Drömde om myllrande stora städer som barn. Städer som sträckte sig milvis åt alla håll, över kullar och floder. Ständiga bilköer och avgaser i luften. Där varje dag utomhus var ett äventyr och väntan, en lång resa från en del av staden till en annan. Genom fönstret skulle stadens liv höras, allt prat, all trafik, tutor och rop. Vi spelade in ett band, jag och min bror, där vi gjorde dessa stadsljud. Ropen var på främmande språk, så vi pratade ett låtsas språk på bandet, rop från försäljare och arga människor som ville ta sig fram. Vi gjorde ljud av bilar och visslingar. Mammas stora säng fick vara lägenheten vi bodde i, en stor grej, som en använde till garn på något vis, var fönsterram. Solen gassade från fönstret över mammas säng. Vi spelade bandet, det var ett kort litet band, kanske fem minuter. Då var det dag. Sen när bandet var slut och spolades tillbaka var det natt. Bandspelaren gnällde när den spolade bak så det lät som om natten för full av gnekande fågelsång. Jag styrde leken, min lillebror lessnade fort medan jag drömde mig bort.