Tyra

Det är Miss Jones som bestämt lägger sig vid min sida. Tyra gör inte så, hon är mer harig, vid minsta rörelse rusar hon iväg. På nätterna sover Miss jOnes och jag sked. Tyra ligger en liten stund på mina ben, ovanpå täcket, sen lägger hon sig på en mjuk kudde i soffan eller fåtöljen. Ibland på dagen lägger hon sig i mitt knä och då vill jag inte röra mig. Hon kommer med försiktiga steg, som att varje tass måste prova sig fram, som någon som vill vara med men inte riktigt vågar. Mot främlingar, mina vänner, gäster, är hon inte så. Då  ivrigt dreglande gnider hon in dem. Hon spinner högt, hon sträcker på huvudet. Hon blir en liten majestät.

Det är bara Miss Jones som jamar för att få mat. Ivrigt, ihärdigt står hon vid mina fötter, stryker sig mot mina ben så hon faller omkull. Tyra ser bara på mig och Miss Jones. Hon står där med sina mörka ögon och iakttar. Sen äta hon med god aptit. Vilket känns som en tröst. För maten vill hon ha, minst lika gärna som Miss Jones.

Hemma är det Miss Jones som upptäcker, som klättrar upp på höga höjder, som hänger i rockar på galgar. Tyra ser på. Liggandes på en kudde. Hon har huvudet på sned. Sen trippar hon nätt iväg. Ibland för att slå Miss Jones med sin tass och sen fort iväg igen, fly undan. När de två får vara ute i koppel är Miss Jones den fega som vill in direkt. Hon sitter och ser på dörren med hela kroppen i längtan att få komma in. Tyra trippar nyfiket runt och tuggar gräs, ibland tar hon sig ur selen och då måste jag fort få tag på na, för hon stretar nyfiket fram, inte för fort, men vill se världen bortanför.

Så nyss, när jag just tänkte betala räkningarna, så kom Tyra och la sig på mitt bröst. Då får räkningarna vänta en stund, tills hon åter lagt sig på en mjuk kudde.