Vintern släppte plötsligt. Fast snön är kvar, gömd under det grå dammet. Vinterns stora snöhögar ligger där, utan gnister, utan nyanser av blått och rosa. Nu matta, brunsvartgrå. Utan den enorma mäktighet de lyckades uppbåda för bara någon vecka sen. Av traktorer skapade bergskedjor. Nu är de lessna kalfjäll i svart.
Värmen kom. Om det var igår, eller dan före. Vinden var varm, även där den tog i. Hade tänkt vara förståndig. Inte luras av min solvarma vägg. Men hela stan var solvarm och halsduken fick åka av och kappan hängas på armen med ilarna ner för ryggen och pärlor i pannan och över läpp.
Nyss, på väg hem efter arbetet, en öde lördagsmorgon. Allt såg dött ut. Inga knoppar och ännu den grådassiga snön över gräsmattorna. Fåglarna brölade likt en orkester som värmer upp och solen sken som på en sommarmorgon. Den värmde upp luften, så att skuggorna kändes betydligt svalare och om jag blundat hade jag tänkt att dagen skulle bjuda på bad. Men isen ligger nog kvar, om än skör och blöt, över älven, kvarken och de små sjöarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar