tröjan

Vi var ofta i Fredrika, hos mammas faster Göta. Hon hade en stor västerbottensgård, man bad busschauffören stanna vid uppfarten och så gick man en grusväg fram till huset. Det här var på 80-talet. Jag var barn. Och varje sommar var vi där, även på höstlov och vårlov.

Huset var fullt av rum, magiska rum, smala rum, garderober man kunde gå in i, kallvind och bakom kallvinden ännu en uppsättning rum. Det fanns en övergiven lagård och ett hus att snickra i. Ute kring huset fanns rostiga gamla maskiner och skörderedskap och annat vi lekte på.

Mamma och Göta växtfärgade en massa garn, de spann garn, de tovade, de stickade. Och av lite av allt det dära garnet stickades tröjan jag bär om dagarna. Den var mammas som jag fick. Den hamnade i en låda i förrådet och så en dag för någon vecka sen åkte den på.