Mörkögda augustinatt

Den sena kvällen var mörk och jag såg havet bre ut sig nedanför oss, nedanför den branta slänten. Och jag tänkte, att stå på bryggan omsluten av den mörka havsviken, det vore något.

Med stövlarna på fötterna gick jag ner. Inte den vanliga stigen, den som går över hala stenar, ljung och genom enbuskar och högt gräs. Utan den längre vägen, den bredvid de andra stugorna.

Nere vi strandkanten stod jag vid en mörk vägg av natt, som tog vid dit inte stugbelysningen nådde, en jag skulle igenom om jag skulle ut på bryggan. I min fantasi började troll grymta där inne, i min fantasi skulle de sluka mig i skydd av det svarta.

Så jag stod där. Försökte få mod. Efter en minut vände jag och gick tillbaka, upp till vår stuga, med en känsla av att vara förföljd.