Jag tog mig till en fest igår. Mina ögonbryn var nästan svartmålade. Det var som om jag inte kunde få dem nog mörka. Jag hade halsdukar i lager på mig. För festen skulle vara ute, nere vid älven, bland skog, en bit från bebyggelse.

Jag var där i två timmar. Vid den första tystnande, första sekunden utan sällskap gick jag. Ut i mörkret, på väg mot cykeln. Förr hade jag härdat ut, pratat med någon bekant. Haft tålamod att vänta på nya samtal. Nuförtiden blir jag osäker och går lättat hem. Eller cyklar.