Golvet hade skurats, alla hade lagt sig, kaffet till nattpersonalen bubblade i bryggarn, vi hade släckt ner. Nu var det en lugn stund. En stund av väntan på att få ge rapport, en stund då jag önskade att jag var rökare, så att jag kunnat sätta mig ute på balkongen i mörkret bland blommande blomlådor, ta en cigg och en kopp kaffe.

En stund senare cyklade jag hem. Huvudet värkte. Luften var sval och mörk och blöt. Marken våt efter dagens regn. Jag genade på en djup stig, en stig gjord av cykeldäck genom gräs. Den gula regnjackan låg i cykelkorgen och på mig hade jag en sliten blå tröja mamma stickat av växtfärgat garn någon gång på 1980-talet. Gillade bilden jag gjorde av mig själv, bilden av mig på cykeln.

Hemma svalde jag två alvedon. Hemma väntar jag på att de ska kicka in.