agg.

Minns pinsamheter jag gjort. Eller min kropp minns dem, för rodnader och svettningar och tätare pulsslag kommer över mig. Sen vill jag krypa ihop och be om förlåtelse.

Saker jag sagt. Dumma saker som min glappande käft släpp fram. sådant som kan ha passerat obemärkt förbi. Sådant som kan ha sårat. Sådant som kan ha varit helt fel. Oftast har det kommit över mina läppar när alkholen har runnit i blodet. Ingen ursäkt. Kanske en förklaring.

Men så tänker jag på sådant andra sagt till mig, när deras käftar glappat. Sådant som sårat och gjort mig arg och gjort mig ledsen. Tänker att bara för att jag gjort dumheter mot andra ska det inte hindra mig från att bli arg när dumheter görs mot mig. Det är min rättighet. Precis som det är andras rättighet att vara arg på mig när jag dummat det.

Då känns allt lättare. Pulsen sänks. Svettningen kommer av sig och rodnadens flamning stoppas.

den döende svanen

Det är vackert. Och roligt.

kvällen.

Den blivande höjdpunkten ställdes in. Istället gick jag till en affär en bit bort, längs med min buss väg, i fall foten skulle krångla igen. Såg nio hundar. Kvällen var ljus och jag hade en liten påse med ölkorv, lakrits, winegums och plommon med hem.

Anna Nicole i Guess

Dagen.

Storporig och osminkad. Med blåbärsyltrester i mungipan efter alla dars våffelätande. En ledig dag där kvällen kommer vara höjdpunkten med förhoppningsvis avslutande av pusslet.

i helgen.

Under en promenad i helgen hamnade vi bland hus vi aldrig sett. Det var ingen större förlust att inte ha sett dem. Det var ingen större vinst att upptäcka dem. Vi gick därifrån och efter ett tag började min ena fot värka så att jag fick ringa om hjälp för att komma därifrån.

Liz

När jag hör hennes röst går det en il genom mig. Saknad av en av mina favoritikoner, men av favoritikoner har jag många. Minnen från filmer, parfymreklamer, uttalanden och uppenbarelser. Hennes intågande på scenen, hennes uppläxning av publiken som buade åt Michael Jackson. Hennes plan att börja åldras. Vilket ledde till vitt hår ett kort tag. Hennes rakade skalle efter hjärntumören och en bekants kommentar om att det inte finns sorgligare än åldrade skönheter. Till min bekants försvar ska sägas att hon var gymnasieung då hon sa det.

Nyblusn´

En av dem.

Doris och Rock

så här skrev jag om dem i sommras.

Pillow Talk

Alla som jag tvingat på den här filmen, den som denna snutt är förtext till, har fånlett lyckligt efteråt. Även de mest syniska av mina vänner.

Ginger och fred

Dom fick mitt hjärta att slå hoppfullt i barndomen. Det var innan manlig skönhet fått någon betydelse för mig, det var när vackra klänningar var det viktigaste som fanns. Frågade min vän Lina om hon tyckte som jag att Ginger och Fred filmer var bättre än julafton. Det tyckte hon inte. De gick på fredagar. De var de enda dagar jag skyndade hem från skolan. Inte lekte i lerpölar eller snöhögar med lina.

en dag förstod jag att Ginger var rödhårig och inte blond. Allt ställdes på ända. Men efter ett tag blev rött den finaste hårfärgen. I barnteatergruppen på Ålidhem som jag var med i bar jag alltid en guldklänning och en lockig peruk. Min roll var alltid ginger, för ingen vackrare fanns än hon, under den perioden av min barndom.

dagen so far.

Har jobbat. Har haft möte. Har gått i solen. Har köpt en ny blus. Har köpt en till blus. Båda på Kupan. Har haft huvudvärk som släppt. Har käkar som ännu är stenhårt spända. Har en mörk trötthet i mig som gör sig synlig.

morgon

spänningshuvudvärk från käkar hårda som sten. En månad med hårt åtdragen svångrem väntar.

"why all alone? . . . being exclusive? . . . being dramatic? . . . being blue?"

Med Jossans kamera blir man lite slätare, lite mjukare. Jag tror Jossans kamera ägnar sig åt små förskönande lögner, åt smicker.

constance bennett

En lyxlirare. Med stor skalle och vackra klänningar. Hon kom och gick i sin filmkarriär. Hon stal showen från Garbo i the Two faced woman.

Först var hon festande ungdom i 20-talsfilmerna. Sen träffade hon en tjusig man med en tjusig titel och lämnade filmen. Men kom tillbaka igen. Redo för att charma publiken, nu lite äldre, lite mer sofistikerad men lika nöjeslysten. Och så höll det på, till och från. Hon dog efter det som blev hennes sista comback, Lana turner-rullen Madame X. 61 år gammal fick hon en hjärnblödning.

Stora runda ögon, stor rund skalle, runda läppar, runda höga kinder, rundad näsa. Allt på en tiny slank kropp. I dyraste draperingarna. Som om hon var påhittad, tecknad i en stil. Så fin.

Sal Mineo

Jill Haworth

sal och jill

De är döda nu. Han höggs ner av ett pizzabud som gjorde rånarräder. Det var år 1976. Sal var 37 år då han dog. Jill dog i år. Den tredje januari. Hon blev 65. Hon var den första att spela sally bowls. Innan Liza errövrade rollen och gjorde den till sin.

renbäddat

Ibland när jag botten i troslådan, fast där har jag ofta de fina, de värda att ses. Ibland letar jag strumpor, strumpor iaf något så när lik färg. Nu har jag nått botten i lakanslådan. De jag helst inte sover i, i den kombon är de som är kvar. mörkt färgsprakande omsluter mig om natten nu.

"I don´t have tits or a fat arse"

en natt

Je taime, moi non plus.

Jane Birkin är Johnny och Joe Dellessandro är Krass. I ett USA där alla pratar franska, där hon pratar med engelsk brytning. Där han inte säger mer än Pain in the ass fast på franska. Sen ger han henne pain in the ass för han vill bara älska med män och hon är tristess och dåligt självförtroende i en destruktiv hoppfull kombo. Hon skriker som ett barn av smärta varje gång. och varje gång får de lämna motellet eller hotellet avbrutna i sin akt.

Inspelad 1976 men ska nog föreställa 1950-tal. Vidder och läderjacker, tackfläcktar och en underlig stripteas.

imorse

minuterna innan kamerabatteriet dog. Siameserna bytte plats och solen tycktes stråla därutanför. Men hagel och kalla vindar skulle drabba mig på gator av tjock knölig lömsk is. Men det var senare. Just då var det bara morgonsol, en sömnvarm kropp full av skrynkligalakan avtryck och två siameser i maktspel.