Dom fick mitt hjärta att slå hoppfullt i barndomen. Det var innan manlig skönhet fått någon betydelse för mig, det var när vackra klänningar var det viktigaste som fanns. Frågade min vän Lina om hon tyckte som jag att Ginger och Fred filmer var bättre än julafton. Det tyckte hon inte. De gick på fredagar. De var de enda dagar jag skyndade hem från skolan. Inte lekte i lerpölar eller snöhögar med lina.
en dag förstod jag att Ginger var rödhårig och inte blond. Allt ställdes på ända. Men efter ett tag blev rött den finaste hårfärgen. I barnteatergruppen på Ålidhem som jag var med i bar jag alltid en guldklänning och en lockig peruk. Min roll var alltid ginger, för ingen vackrare fanns än hon, under den perioden av min barndom.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar