Saknar dom de stunder jag är ifrån dem. Siameserna. Så kommer jag hem. Ropar på dem om de inte kommer till dörren för att hälsa. Jag lyfter, kramar, pussar dem, är omättlig och säger till dem med fånig röst: jag ska äta upp er, man får äta upp så söta katter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar