Minns pinsamheter jag gjort. Eller min kropp minns dem, för rodnader och svettningar och tätare pulsslag kommer över mig. Sen vill jag krypa ihop och be om förlåtelse.
Saker jag sagt. Dumma saker som min glappande käft släpp fram. sådant som kan ha passerat obemärkt förbi. Sådant som kan ha sårat. Sådant som kan ha varit helt fel. Oftast har det kommit över mina läppar när alkholen har runnit i blodet. Ingen ursäkt. Kanske en förklaring.
Men så tänker jag på sådant andra sagt till mig, när deras käftar glappat. Sådant som sårat och gjort mig arg och gjort mig ledsen. Tänker att bara för att jag gjort dumheter mot andra ska det inte hindra mig från att bli arg när dumheter görs mot mig. Det är min rättighet. Precis som det är andras rättighet att vara arg på mig när jag dummat det.
Då känns allt lättare. Pulsen sänks. Svettningen kommer av sig och rodnadens flamning stoppas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar