ravensburger no3

I kväll fortsatte vi. Det blir långt mellan gångerna och denna gång hade det nästan runnit ut i sanden. Men så ringde hon framåt kvällen.

Det var tungt idag. All den vita himlen. Likadana bitar, så små nyanser. Vi bara sitter där. Trycker bitarna. Testar oss fram. Långsamt långsamt. Och det lilla som är kvar, det kändes mycket.

Men nästa gång, då ska de falla på plats, den sista pusselbiten läggas.