Tog mig till Film i Västerbotten ikväll. Skulle klippa. Ventilationen knäppte skarpt och tätt. Som en stadig hammare som slog spik. Jag lyckades inte föra över det inspelade materialet, jag behövde något, nåt för att låsa upp filerna, eller nåt sånt, vad vet jag, gav upp.
Gav mig på Fragments of a Cat lady's downfall. Typ gav mig på. Lyckades inte där heller, något strulade. Och såg lite av den. Den suger. Kan jag rädda den? Liksom andnöd över hur dålig film det är. Och hur ful jag är. Kanske är filmens största problem att jag är ful, iaf i början. Riktigt jävla ful. Och skärpan är inte där den ska va, den är på flaskor i förgrunden.
Sensommaren är slö och stilla. Jag cyklade runt efter mitt halvdana försök till att styra upp mina filmer, till att skapa, till att ta tillvara på tiden. Stötte på Moa, stötte på Emma och Linus, fick se odlingar och träffa höns. Kom till mamma, drack te med henne. Cyklade hem. Det skymde. Natten är mörk. Svart. Augusti är snart här.
Så tänkte jag nu, just, i denna stund, att jag skulle göra om den, Fragments of a cat ladys downfall, spela in på nytt, spela in igen. Göra om, göra rätt. Då utan Montzi. Vilket talar mot. För Montzi var med, hon är stjärnan, hon är det gulliga fluffet, hon finns bevarad med sitt lilla tryne till nos. Vackrare katt har inte gått på denna jord. Spelar jag in på nytt blir hon inte visad för världen. Nu är jag hoppigt rastlös. Vill ringa någon. Vill bolla. Vill lösa i natten och inte sitta själv med mina nerviga idéer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar