Den där kvällen när jag cyklade runt, då det regnade först och var fuktigt och kvavt, det gick så lätt att trampa, tyckte jag flög fram, som att cykla i medvind. Ikväll likaså, när jag cyklade till och från Villanäs och Anna E. Flög fram. Trampade och trampade och trampade utan motstånd. Utan trötta muskler som ville ta en paus och rulla fram. Nej Nej Nej! Tramp! TRAMP! TRAMP!
Har i år inte lett cykeln gåendes upp för en endaste backe. Jag tar mig upp, utan tvekan, utan att ens tänka tanken att jag skulle ha hoppat av och gått. Mina muskler har varit pigga, alerta, inte blivit trötta eller uttråkade, inte lessnat på ansträngningen, inte lessnat av ansträngningen.
Så underligt att ha energi igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar