I lördags.

 I lördags, imorgon en vecka sen, rusade jag iväg på bio. En pluggpaus som stoppade plugget för den dagen. Kl 15 skulle filmen visas. "På Hvitfeldska bodde vi" om upptakten på Göteborgskravallerna juni 2001. Efteråt skulle det vara ett panelsamtal. 

Gick mot bussen, tempen hade visat på 11 grader, jag tog tröjan och morfars kavaj. Viden tog i. Dammet lyfte från marken, dammet fyllde luften och färgade den brun. Den dammfyllda vinden slog mot ögonen, mot kinden, mot läpparna och in i munnen. Jag kisade och hostade och på bussen knastrade det mellan tänderna. Jag kände på kinden och den var sträv av sandkorn som vinden piskat i mitt ansikte.

Filmen var en oväntad gråtfest. I ett klipp från 2001 står en beigeklädd herre på 70+ i havet av arga poliser och upproriska ungdomar och den beigeklädde herren säger åt de arga poliserna att de inte kan ta människor så där, att människor har rättigheter. Polisen såg inte ut att svara. Jag började gråta.

Många i publiken hade varit där då, vissa hade blivit tagna av polisen. Det fanns en laddning i salongen under samtalet efteråt. 

Fredrik O var där med sin kollega. Vi pratade en stund inne i salongen efter visningen. När vi klev ut såg vi snöflingor falla. Stora krispiga fluff som singlade ner. Jag handlade lite på Coop city, sen drog jag kavajen om mig och stretade hem. Ville inte ta bussen. Vet inte varför jag ville gå i kylan, snön och vinden. Bestämde mig för att jag köpa en kebabtallrik på AliBaba istället för att laga middag, för innan jag var hemma var jag slut och frusen. 

Åt och sen tog orken slut. Tog inte upp plugget igen. Minns inte riktigt vad jag gjorde den kvällen, men antagligen inget annat än att se nån film/nån serie, kanske Seinfeld, dricka en kanna té. 

Dagen efter var allt åter snötäckt, det blev blött och slaskigt och allt nyfallet regnade bort i början av veckan. Kvar ligger vinterns en gång ståtliga snöhögar. Kvar ligger de pysande och gråknastriga.

Provet.

 Gjorde prov idag kl 09. Loggade in på digiexam och på min pluggmejl. Fick länk av porvvakten som iakttar en via webbcamran. Gjorde provet. Lämnade in kl 09:42. Ägnade timmen efter till att tänka på allt jag missade skriva, som ploppade upp i min skalle och fick mig att våndas. Har sen dess kollat in på skolmejlen var tionde minut för att se om provet blivit rättat. Nu är kl 15:52 och det är fredag eftermiddag innan långhelg. Jag kommer inte få veta hur det gick förrän i mitten av nästa vecka. 

Två dagar till i April.

 Gick ner på stan. Solen värmde och vatten strömmade ner i brunnar, droppade ihärdigt och tätt från taken, likt flödet ur en vattenspridare. Ljudet av smältande snö var överallt. Damm fyllde vinden. Hade först ett möte på Lampray, mötte Yuliya och vi klagade på allt damm och grus och sand som yrde runt. Jag önskade att sopningen av gatorna skulle bli klar, hon önskade sig ett regn som skulle skölja bort allt. 

Efter mötet messade jag Mysan och smet in på hennes jobb. Vi satt och såg på en docka hon klädde som skulle bli en av karaktärerna i Hamlet. En dockoperaversion som får plats i ett antal väskor och kan dra runt på en smidig turné. 

Satte mig på buss nummer 8. Lukten av varmt damm, varm betong och varm asfalt, av cigg och parfym följde mig in och mitt hjärta rusade. Hade solglasögon och trench. På Ålidhem handlade jag mat och hämtade en plansch med Catherine Deneuve.

Viktor Johansson skrev att Funktionsrätt hade en visning av hans film Windows om en timme. Jag som just ätit middag bestämde mig för att ta mig ner på stan. Visningen var på Ögonblicksteatern och i samtalet efter filmen så sa en kvinna i publiken att hon letade efter någon att spegla sig i. Hon visste inte om hon skulle leva upp till de hon skulle spegla sig i, hon sa att hon inte var som tjejerna i filmen, att hon inte var det då när hon var 25, att hon inte var cool och utåtagerande med piercing och smink och det var en sån oväntad uppriktighet. Som jag önskar att jag kunde återge det hon sa ordagrannt. En förtvivlan hon släppte fram och som kändes allmänmänsklig. Jag kände samma någonstans inom mig. När jag gick hem var det ännu varmt. Jag hade skjorta, tröja och morfars gamla kavaj. Det skymde, kvällen blev grå.

Pluggade till midnatt. Stressigt och med flackande blick. Lämnade in de uppgifter som skulle lämnas in.

Sov djupt. Larmet väckte mig kl 07. Drack té. Gjorde mig iordning. Bussen skulle gå från Klintvägen kl 08:26 och vara framme vid Tegs centrum kl 08:44. Tog fram kattväskan. Majsan skulle med. Jag funderade om hon blivit skrämd av väskan sen sist, sen hon togs i den till Veterinären för Kastrering. Men när jag letade efter henne hade hon redan lagt sig i den. Gjorde i ordning en deg som skulle jäsa hela dagen. Klädde mig och tog kattväskan och gick till bussen.

Det var milt ute. En ung man i beige jacka stod redan och väntade. En annan lång ung man kom. Bussen kom, vi klev på och på vägen ner mot stan fylldes den och i stan klev de flesta av. Kl 08:44 klev jag av på hållplats Tegs centrum. Den unge mannen i beige jacka klev också av. 

Två veterinärer kollade på Majsan. Den första sa att det var en ögoninflammation, men hon ville utesluta ev sjukdom. Den andra sa att det var en kronisk sjukdom. Jag betalade 1200 och fick en tid för återbesök samt ett papper med hur vården ska ske hemma. Majsan var lugn och nyfiken under besöket. De stora ögon uppspärrade och det lilla huvudet som vred än hit och än dit för att upptäcka och ta in. 

Kl 10:02 skulle bussen gå. Den unge mannen i beige jacka stod och rökte vid hållplatsen. På bussen satt Kai. Han hade ont i ryggen och pratade på bred stockholmska. I stan klev Kai av och den andre långe unge mannen från tidigare på morgon klev på. Nu var vi tre som klivit på på Klintvägen som åkte tillbaka till Klintvägen. 

Hämtade ut Majsans medicin på NUS. 

Amez kom på lunch och när jag serverat sopppan kom jag på att den var gjord på kycklingbuljong och Amez är veg och jag bad om ursäkt och Amez sa att det är lungt för hennes släktingar lurar i henne animaliska produkter. Jag bad om ursäkt igen. När Amez gick till gymmet följde jag henne på vägen. Åter ljudet av vatten som rinner bort. De stora smutsiga snöhögarna krymper nästan synligt och under dem en ständig stril av smältvattnet. 

Fick tillbaka uppgiften jag lämnat in och den behövde kompletteras. Kompletterade. Fick ett ok. 

Marja skrev att hon skulle åka akut med sin katt Matisse till veterinären i Vännäs. Hon tog Taxi, katten fick somna in. Vi höll kontakt under tiden och jag frågade om hon ville komma förbi mig sen när hon var tillbaka i stan så hon skulle slippa gå direkt till en lägenhet hon nyss delat med sin katt. Kl 20:30 kom Marja hit, hon fick soppa och brödet jag bakat under dagen. Vi såg en dum film om ett par som dras in i en härva av äventyr. Jag hade poppat popcorn vi nästan inte åt av.

När Marja gått kom oron över Majsan.

Idag är det mulet. Inte vilsamt mulet. Himlen är vit som en tänd lampa.

Den där blockningen.

 Jag blockade J för att jag inte ska hålla på och ringa och skicka sms och sånt. Inte som något straff mot honom. När jag läst det lilla han skrivit om mig tänkte jag att vänskapen inte var ömsesidig. Eller först då föll poletten ner. 

Tänk om jag hade ett ordrikt kraftfullt språk, så jag kunde uttrycka mig bättre om det här, om detta med J, för han har ett sätt med ord jag saknar. Han kan skriva, han är beläst. Jag kan rabbla filmtitlar och filmstjärnor och en och annan regissör, jag ser filmer och tycker att de är mer eller mindre bra, jag läser böcker långsamt och ibland mödosamt, jag pluggar komvux och upplever det som kämpigt, jag läser tidningen genom att läsa rubrikerna och ingresserna.

Mår så illa. Åt chips ikväll. Brynt smör och chili. Vill kräkas och dricka vatten. Munnen känns torrlagd. Tog en omeprazol. Har mörklagt mitt sovrum, det drar i mig när jag passerar dess öppna dörr, vill in där, in och slukas av det svarta lugna, ska bara orka tvätta bort mitt fejs. Detta att orka. 

Aprildammet.

Ser i helfigursspegeln att jag går lätt framåtlutad, rumpan ut, ej plutigt, nej stelt ut, vinklad, axlarna uppe vid öronen, halsen framskjuten och tjock. Hela trötta helgen mellan arbetspassen har jag gått så, vankat, stapplat omkring. Otympligt. Otymplig.

Hade skola idag. Så nervös inför. Alltid denna nervositet. Kräkreflexen satte igång just som jag skulle gå. Stod lutad mot byrån i hallen och andades. Ögonen tårades och påsarna under svullnade. Bakom det mörka solglasögonglaset var ögonvitorna rosa och blöta när jag gick hemifrån. 

Klockan var mellan 12:30 och 12:50. Det var varmt. Mötte en ung kvinna i grön klänning och bara ben. Hon höll en kille i handen. Jag hade haft halsduk, mössa och vantar på när jag knatat iväg, innan jag var framme var jackan öppen och halsduk, mössa och vantar låg i kassen,

Skolan var rolig även om jag var seg, dimmig, som att hjärnan svullnat. Klassen var fin. Varje gång har det varit fina grupper, olika temperament men alltid vakna och varma, vi var några som blev kvar, vi pratade på liksom för att slippa gå.

Gick från skolan kl 16:30 och solen sken. Skorna slirade i allt grus som täcker vägarna. Allt grus från vinterns alla lager av is och snö. En ser knappt asfalten, en ser bara grus, grus långt upp på de skrovliga snövallarna som sjunker ihop allt mer för varje dag. Luften var disig av allt damm och när vinden tog i tjocknade diset. Världen var grå. Skoningslöst grå under en blå himmel. Ljuset frätte bort färgerna, när jag passerade nån som hade snygga kläder kunde jag bara förstå att de var snygga, inte känna det. Ingen kan vara snygg i april. Världen blir ett gruvtag, ett månlandskap, under bländande vitt ljus.

Handlade tomatjuice på Ica Berghem. Mötte Kajsa i dörren ut, mötte Amez 30 meter senare. Amez och jag pratade om att ses snart, kanske på fredag. Hon hade köpt hus. Hemma var granne pratglad, han pekade ut vilken bil som var hans. 

På kvällen ringde jag Mysan. Återberättade två grejer från skoldagen, två saker som varit så roliga då, att vi skrattat mycket åt och som när det återberättades saknade all humor och poäng. Sen pratade jag om att jag dramatiskt och antagligen lite narcissistiskt blockerat J pga boken. Nä, inte pga boken men pga hans syn av mig/på mig. Vi pratade om tiden han ofta sa ordet fitta med ett eftertryck av äckel när det rörde mitt sexliv, fitta var ett ord jag inte sa, men han tog det ändå med avsmak i munnen om och om igen, jag tänkte att det var hans allmänna förakt för kvinnor, men även om det tycks allmänt verkar det finnas ett särskilt för mig, ett äckel han känt. Köttsligt banal, det är jag. Då hade det gjort mig brydd. Nu tänkte jag att det var ett tecken på att jag trängt mig på. Mysan sa att det kanske är jag som tar hans konstnärliga frihet för förakt mot mig. Kanske. Men ändå. Äh. 

Eftersom det är jag som hör av mig till honom kommer han inte märka att jag blockat. Så all dramatik helt allena, ut i ingenting. 

Blockat för att jag ska sluta tränga mig på.

Googlar bilder på Lauren Hutton Hair. Fy fan va snygg hon är! Rynkig och leendet med glugg, honungsblonda lockar och solbränna. 

Födointaget.

Kom hem från jobbet ca kl 08. 

Min frukost bestod av 2 st virgin marys, 2 st hembakta frallor med skinka, ett antal inlagda gurkor, 1 stor kopp lapsang. Min mage började skvalpa. Sen fastnade jag. Stod still. För jag visste inte vad nästa steg skulle bli. I vilken ordning. Duscha eller tandtråd. Båda skulle ske. Efter en kvart av att ha legat på sängen med flackande blick tog jag en dusch. I duschen blev jag stissig av tanken på arbetet med att torka mig torr, smörja in, klä mig, hänga upp handduken på tork. Men det blev gjort. 

Då blev det dags för tandtråden. 

Tandtråden fastnade mellan mina tänder, de verkade ha suttit trängre än dan före. Om och om igen skedde det. Tråden gick av, fick knytas ihop, gick av igen på nytt ställe, tre gånger skedde det, gick av och fick knytas ihop, gick av och fick knytas ihop, gick av och fick knytas ihop. Tråden blev allt mer franssig och hal av saliv. Trånga utrymmen och vassa kanter blev dess öde. För varje gång tandtråden fastnade verkade tänderna förskjutas, stå tätare längre ner längs tandraden, problemet fortsatte uppstå. Efter tandborstning la jag mig  äntligen för att sova. Den stissiga blicken höll sig i, pupill med rastlös motorik. Blundande. Klockan var 11:32. 

När jag vaknade pga larmet kl 14 låg jag kvar. Snoozen fick mig att åka mellan groggy och sömn. Tog mig upp, drack 2 st virgin marys, åt 2 st hembakta frallor med skinka och färskost, en hel del inlagda gurkor och  drack 1 kanna earl grey.

Har trots vätskeintaget bara kissat två gånger idag. Eller kanske tre. 

Nu har jag ätit middag, potatisgryta, ris, chilisauce och bröd stekt i stekpannan. Flera glas vatten. Ännu törstig. Ska göra en kanna té. Kanske se Chabrol kanske se ´Til death do us part Kourtney & Travis. Kommer vela i mitt beslut och kvällen kommer bli natt. 

Två dagar i April.

Igår hade jag tänkt plugga, men en lätt huvudvärk gjorde mig matt i skallen. Istället hämtade jag ett paket med ögondroppar till Majsan, jag handlade på Coop, jag gjorde paneer som fick dra i duk, jag gjorde en potatisgryta, jag satte igång en deg på vasslen från paneertillverkningen, jag gick ut med komposten, med plast-, kartong- och pappersåtervinningen. Jag slängde kattsand.  Jag satte igång en annan deg, en chipatideg. Jag dammsög och tog en dusch. Såg några avsnitt av Seinfeld. Dagdrömde om stora pösiga soffor. Bakade ut brödet och åt det nybakat och fil och müsli till middag. Drack té.

Under natten sov jag rastlöst, ljuset som trängde fram bakom mörkläggningsgardin fick Majsan att vilja gå in mellan fönster och mörkläggning, hon puttade ut krukor med plantor och krafsade mot fönstret. Jag väcks och lyckades inte somna om förrän ca kl 09. Kl 10 väckte larmet mig, jag låg kvar, snoozade till halv elva. Tänkte på det jag läst, att hjärnan inte mår bra av snoozen, att den ger en trötthetsdimma hela dan och jag tänkte, varför kan jag inte trots den kunskapen sluta trycka snooz och sluta upp med att snabbt slukas av underbart varmt mörker? Varför kan jag bara inte kliva upp?

Jonna kom hit ca kl 11, jag var då påklädd, drack te och hade slukat det sista av frukostmackan. Vi pluggade halvflitigt och så slutade vi plugga rätt snart efter att vi ätit lunch. Vår lunch var Paneer, tomatröra, chipati och Coops X:tras blaskiga jasminris. Jag tog en liten promenad med Jonna när hon gick hem, gick åter in på Coop, köpte fil och gräddfil för att kunna göra färskost. Köpte rödbetor och morötter för att göra soppa på. Köpte allergimedicin, fotkräm och nässpray på Apoteket. Hade solglasögon trots mulet. 

Hemma igen, Linus messar och skriver att en festival vi sökt till väljer att visa filmen utanför tävlan. Det sänker mig lite. Vi funderar på om vi ska avstå, om vi ska sikta på en festival senare med premiärkrav för just det landet, båda festivaler är i samma land. Vi bestämmer att bestämma oss senare, när vi funderat och klurat.

Nu på kvällen, efter lite slött pluggande, pratandes i telefon med Johannes ser jag hur Montzi börjar hulka. Hon sitter på min pösiga ljusa fotpall och jag sträcker ut min hand, låter henne kräkas upp den gråslemmiga ormen till hårboll i handen. Ur  handen droppar brun vattnig sörja och jag skyndar till toan för att spola ner den blöta kräkshårsormen. Samtidigt pratar jag vidare med Johannes. Jag pratar om filmens NJA  från festivalen, om att de två recensioner den fått på Letterbox: Den behöver inte vara så lång lyder den ena. Det enda bra med den här filmen är att den eventuellt tar slut lyder den andra. En 1/2 stjärna var har de gett den. Johannes säger att jag inte ska bry mig om sånt. Under samtalet säger han inte en endaste gång att filmen är bra. 

Det skymmer nu, några strimmor sol når det snöklädda taket tvärsöver. Snön färgas rosa och orange och duvblå. En solkysst skorsten i tegel glöder. Jag googlar bilder på Kate Moss som blond, på Brigitte Bardot Hair. På Catherine Deneuve fotograferad av Douglas Kirkland.

Jag har ett eksem i vänster handflata som gör en spricka i livslinjen, den vidgar sig, särar på sina kanter,  blodfullt rosa syns mitt i det vitfnasigt skorviga. Smörjer dagligen med cortison utan resultat. Klådan och det spruckna kvarstår.

Påskgodis.

 Var så sötsugen, kanske för allt godis jag åt igår. Var hos mamma, där fanns godis i mängder, två lådor och en skål. I den ena lådan fanns dragé ägg, i den andra Center, i skålen en massa färgrannt gelégodis. Allt hade köpts för påskkärringarna men ingen påskkärring kom och ringde på dörren och i stället satt jag där och fyllde munnen med nävar fulla av allt snarr. Mådde illa rätt fort men fortsatte trycka i mig. Hämningslöst. Fick huvudvärk och uppblåst mage inom 1 timme. 

Så idag kom sötsuget åter, starkt och kraftfullt och jag började plocka den torkade frukten och cashewnötterna ur müslin jag gjort tidigare i veckan. Kom på att om jag fortsätter så här kommer müslin bli så tråkig, bara havregrynen kvar så jag fyllde en skål med müsli och åt, utan fil eller yoghurt eller mjölk, för det hade jag inte hemma. Åt och tuggade och havren dammade mellan mina tänder, men det stillade suget och förståndet kom tillbaka och jag kokade pasta och värmde tomatsås och åt middag. 

Spenderandet av lönen.

 Fick lön för 1 1/2 vecka sen, måndagen den 27/3, idag är det torsdag 6/4. Har sen dess beställt en bok med fotografier av Terry O'neill, en box med fem filmer av Claude Chabrol, en box med sex filmer av Alain Robbe-Grillet, startat årsprenumeration på Elle Decoration  (12 nr) och tidskriften Provins (4nr), har beställt två bonsaikrukor med tillhörande fat, gått på bio två gånger (Scream VI och Dogborn), köpt filmerna Metropolis och Barry Lyndon på Itunes, ätit ute med min syster Signe på Shanghai, samt köpt hem en kebabrulle från Alibaba.

Sista veckan i mars.

 Veckan gick. Pappa var här för ny läkartid på NUS. Jag var trött, ur fas, vakade av på måndagen och kom som aldrig tillbaka. Orkade inget. Min parkinsonsjuka pappa orkade mer än mig. Han ville mer än mig. Jag satte stopp, jag som bara vill dra för, gömma mig. 

Vi gick promenader. Pappa pratade högt och jag med axlarna uppe vid öronen i stor vinterjacka, händerna i dess fickor, de stora termostövlarna på fötterna. Jag ville inte bli fotad men han tog kort, kort av mig bredvid snömassorna, kort när jag ligger i soffan med stirriga ögon och tre katter och smutsiga strumpor, kort när jag sitter och pluggar och samtidigt pratar och jag har aldrig varit så ful på bilder. Vaknade natten efter att han åkt och kunde inte släppa min grovhuggna fulhet. Mina manliga drag. Förbannade att könsdysforin aldrig verkar ta slut, att jag hamnade mellan två kön. Iofs bättre än att tillhöra det manliga men blev denna olyckliga kompromiss mellan vad jag upplever mig vara och vad jag fick med mig när jag föddes. 

Jag klagade på bilderna för pappa delade dom på Facebook och han sa med sin ivrigt höga stämma att jag inte ska vara så känslig. Att jag skulle se andra kvaliteer i dem. Men jag såg inga andra kvaliteer i dem, de var ändå värdelösa, tråkiga, fula. Jag såg ut som en alkis som fått ett hem och nu satt i ett tidningsreportage och var en blandning av tacksamhet, hopp och oro att mista allt igen. 

På fredags kvällen hade jag tvättid. 17-22. Himlen hann precis bli mörk när jag var klar 21:40. Tvättade i den långsamma vårvinterskymningen. Åh, det var underbart. Tvättid i tvättstuga är fortfarande bland det bästa jag vet.