En soffa, en hand, ett par jeans.

 Tankebanor som började med soffor tog mig till flera minnen i den soffa Anna hade när jag bodde som inneboende i hennes och Simons lägenhet.

Minns soffan som grå i manchester och då, 2003-2004-2005 var den nog inte modern, men nu skulle den vara det.

Jag mindes hur mina vänner och jag umgicks i den. Vi drack vin, vi såg film. En av mina systrar sov i den och jag och den andra på madrasser på golvet nedanför en gång då de var små och Anna och Simon var borta.

Jag mindes hur HAN och jag låg i den. Låg och vilade. Vi såg väl något på tv, först tänkte jag att det var en dokumentär om Jane Birkin, men den messade han mig om att se och då hade jag redan sett den. 

Jag låg på rygg, han låg mellan mina ben, med sitt huvud mot min mage. Kanske var min mage bar, så som den ofta var då. Jag hade pösiga ljusa dieseljeans som hängde på höften. Jag kan ha haft en ljusblå t-shirt med korta oxblodröda ärmar. Han hade en hoodie och ev mjukisbyxor.

Jag hade blivit allt mer kär i honom under denna höst 2004.

Han höjde sitt huvud, tog stöd med sin hand, sin arm. Han såg på mig. Hans hand hade han lagt över mitt skrev. Jag påpekade det för honom. Han såg ner på sin hand, han klämde den runt mitt underliv. Kanske la han sig ner igen, kanske resta han sig och gick iväg med ruffsigt hår. 

Jag blev kvar med tanken att han känt efter, känt efter vad som fanns där under. Att han undersökte mig. 

Nån vecka senare, hösten 04 var en evighet, saker hände, det fanns inte ro för väntan och inget behov för vila, så låg vi sked på min säng. Han tryckte sig mot mig och jag kände att han var hård. Jag stack bak min hand, ner i hans byxa, men hejdade mig innan jag nådde hans kuk. Han viskade i mitt öra: ville du känna på den? Jag svarade: Ja, men jag ändrade mig. Han satte sig sen upp i sängen, jag la mig på rygg med mina ben på varsin sida om honom. Han drog med sina händer över mina lår, han reste sig och gick. Han var då rastlös, irriterad. Stod i hallen och sa att han var hungrig, frågade om jag hade något att äta, jag hade knäckebröd och han åt det utan smör eller eller ost. Stod där och knaprade hetsigt och bad om ursäkt, sa att han inte var arg på mig.

Han hade flickvän.

Han blev aldrig kär i mig. 

Idag när jag klädde mig så tog jag de jeansen jag hade när vi låg i soffan. De hänger inte förstora på min höft längre. Jag tänkte inte då  när jag valde dem, att de var just de jeansen. Inte medvetet iaf. Jag brukar sällan ha dem, se sitter konstigt över skrevet, de är nog herrjeans. 

Sångsvanar.

 Var och klippte på filmen. Första dagen, vilket var en eftermiddag som börjat bli kväll, var det helt öde på Film i Västerbotten. Jag tog många pauser, vid en av pauserna satt jag på ett av borden i köket, satt nära fönstret, ihopsjunken och dinglade med benen. Tänkte först, kommer jag någonsin bli vuxen. Tänkte sen, försöker jag ens bli vuxen. 

När jag satt där såg jag en man med resväska springa från en taxi och mot trappen ner för att ta sig vidare till en annan perrong. En stund senare såg jag ett av tågen åka och jag undrade om han kom med. När jag höjde blicken flög några sångsvanar förbi. De flög i solsken för ditt upp nådde ännu solen, marken nedanför hade just hamnat i grått skymningsdis.

Katterna.

 

Vårvinterdagar.

 Det blev varmt ute. Nio grader och en värmande sol känns som sommar efter en vinter som varit iskall och fuktigt rå omvartannat. Vintern  är inte slut än. Det är vårvinter och kylan kan komma tillbaka, en gång i april, för tio år sen, då vi spelade in Ta av mig, var det minus 12. 

Jag köpte ett litet bord över min prisklass. Jag väntar ännu på dagbädden som ska komma på torsdag. Jag tycker inte längre att jag är så fruktansvärt ful och min mobil fylls åter av selfies. Den nya ljusslingan på balkongen är för stark och klar i färgerna och det gör mig rastlöst orolig, som att det är ett problem jag måste lösa och inte en situation jag med lugn kan finna mig i. Jag träffar vänner nästan varje dag. Nån hade sökt på meningen: tights kläder fittan syns och funnit bloggen.

Det är ännu krig i Europa.

Fredag morgon innan lite sömn.

 Ska väl duscha och sen sova lite och så ska jag vänta på en matta. Har kommit hem från arbetet, sitter nu bara här, dricker te. Köpte en kaktus på Ica kvantum efter passet. Stack mig på den genom ryggsäckens tyg. Köpte ett bord på en sidan just innan jag skulle till jobbet. Under kvällen hade en laddning byggts upp, en som bara skulle kunna brytas av ett köp. Blev som vanligt fylld av skam, lätt sorg och pirr när jag gjorde betalningen och tänkte att nu har det skett, ett litet bord för 4000kr på rea som jag såg för första gången fem minuter innan jag swischade betalningen via klarna.

Tänker på dagbädden jag köpt. Väntar spänt på dess ankomst. Jag tänker att liggandes i den kommer själen bli mjuk. Det är i den jag sträcker mig ut och slappnar av, slumrar och ser bort mot fönstret i rummets andra ände och önskar inget annat. Så, precis så, kommer det bli för mig när den bruna dagbädden är här.

nån har sparat en av de bilder jag la upp på Pinterest av mitt hem. Jag gick igenom den map hon kallade interior och såg alla andra bilder hon sparat. Försökte bedöma om hon hade smak, kom inte fram till något.

Eftermiddag och kväll den femtonde mars år tjugotjutvå.

 Tog selfies I tvättstugan. Först blev jag positivt överraskad för jag såg så smal ut, så slimmad, kindben och raka linjer, tänkte att det berodde på att jag kissat så mycket det senaste dygnet, att jag inte var vätskefylld. Sen zoomade jag in och såg hur koppärren på hakan fått rynkor, hur det finns en rodnad just nedanför halsen och att halsen är veckad av löst skinn. Så zoomade jag ut och såg inte mer på bilderna men tänkte på dem hela tiden. 

Var på middagsteater med Knutte. Han är konstnär och en älskad sådan. Alla medelålderskvinnor i publiken är stora beundrar av honom. Kanske inte alla, men många. Det kändes fint att vara i sällskap med någon så uppburen. 

Monologen handlade om våra skuggjag, om Dorians Grays porträtt, om Dr Jekyll and Mr Hyde och lite till. Slutet var häftigt, hur denna kostymklädde man ställde sig som en dödsgud och sträckte ut sin tunga mot oss. Allt vasst i hans ansikte blev ännu vassare. Önskar att någon skriver en huvudroll i en film till Hans-Ola, jag kan inte, jag är för självupptagen, mina filmer handlar om det jag tror mig kunna. Drabbades av stress när Hans Ola pratade om åldrandet och ungdomen i Dorian greys porträtt, förstod Dr Jekyll And Mr Hyde för första gången och kände mig drabbad. Att en del av mig tagit över, den delen som balanserar på bitterhetens rand och bara vill hoppa däri. Jag minns inte hur mitt andra jag var, just nu tror jag knappt att det funnits. 

Vita påslakan.

 Jag shoppar. Fick ihop en massa, för mig en massa, sparpengar, en tidigare vinst för en film, royalties för en annan film, och precis som sist så bränner jag dem. I en iver och plötslig förälskelse köpte jag en dagbädd i brun sammet. Brun sammet är magiskt. Mitt ivriga köp får det att svindla. Ibland vill jag kräkas. För det kan ha blivit så fel, det var inte den jag bestämt mig för, den jag beställt tygprover till. En spänd väntan på dagbädden har börjat. Att få soffan såld snabbt så dagbädden kan ta dess plats. Jag köpte en matta till. En likadan som de två jag redan har i vardagsrummet och sen en vägglampa då jag fick självförtroende att jag kan borra upp grejer på väggen efter att jag för några veckor sen borrade upp kökslampan i taket och sen en på väggen i vardagsrummet. Och en till ljusslinga till balkongen, då jag redan köpt två istället för att noggrann letat den jag vill ha, för jag har haft en tydlig bild. Men jag kunde inte stoppa mig med det köpet, började leta vidare, började scrolla de mattor jag drömt om. Fegar ur då de redan är dyra och tullar kommer till då de säljs från japan och då plötsligt tycks andra mattor utan tullar, de som går för 2500kr, billiga. Jag köpte ingen. Känner att vad som helst kan ske nu, att jag kan få en impuls och köpa en lila blank piedestal. Eller en pall som är mjuk och luddig. Eller stolen Wiggly i kartong och med det ge katterna en mycket dyr och vacker klösmöbel.

Jag klarade kursen och det närmar sig vår. Solen skiner så kvällen är nästan ljus. Kl 18 har det ännu inte blivit mörkt. 

Har tvättid idag. Ska tvätta med parfymfria grejer då jag fick sådan astma av de med parfym. Kommer sakna lukten, det var så ljuvligt tills det bara blev en massa hosta av det hela. 

Har bäddat sängen med vita påslakan. Det känns som att försöka leva en fantasi av ett fläckfritt liv.

*Jag är stressad över att sälja soffan. Jag har sänkt priset flera gånger, sammanlagt 50%, och ändå har inte soffan legat uppe ett dygn. Jag är dålig på väntan. Bilderna jag la ut blev så fula, nästan grå. 

Nån dag till och en dagbädd.

 Mari var här och vi åt citronkakan jag tidigare bakat och jag fick henne att än en gång berömma mitt hem och Jonna och jag pluggar vidare om dagarna och vi hoppas få fortsätta med det, kunna byta kurser så vi läser samma, för nu lossnade det för oss, vi sitter ihop och vi pratar högt och går igenom alla studiefrågor och allt känns som att det kanske kan gå, som att jag kommer klara tre år av detta. Anna-Karin och jag sågs och vi åt en kebabtallrik var, som inte var vad vi hoppats på men glada ändå över att ses och vi snurrade runt i tjugo min minst för att hitta den adress A-K skulle till och när jag gick hem i mörkret och  kände att mina termostövlar gjort blåmärken mot mina vader och skenben var jag glad och hoppfull. Glad över jag orkar träffa vänner, att vi träffas och jag sitter kanske trött och hänger på min armar och slevar i mig kebab så det stänker ner glas och bord, men det är fint för vi skrattar och vi kan vara tysta.

Mitt febriga begär till den svulstiga soffan i sammet i färgen warm Clay svalnade, möjligtvis slocknat helt, botad och immun för en tid framöver kan en hoppas. Men soffan jag har ska säljas. Aldrig känt särskilt mycket för den. Skapade en mapp med bilder av liknade soffor för att lära mig gilla den. Men hur säljer en en soffa? Det löser sig.

Så mitt begär, om än inte lika febrigt hett, har riktats mot en betydligt billigare dagbädd. Jag är inte en sittande person. Jag går och jag ligger ned. Halvligger ned. En ung man en gång, han hade sett mig i huset mittemot och tog kontakt på Coop och sen hängde han efter mig i några veckor på ett harmlöst sätt, frågade varför jag alltid lägger mig ner. När han frågade låg jag ned i en trapp. 

En gång i tiden drömde jag ganska intensivt om dagbäddar. Så träffade jag en tid en man som hade dagbädd. Jag hade förtjust utropat: Åh, har du en dagbädd, älskar dagbäddar. Men mannen var knepig med regler utifrån saker som i hans värld var logiska, han var inte farlig eller så, han verkade bara vilsen och naiv, kanske försökte han bara hålla ihop, men dagbädden tappade sin glans.

Nu har nog tid gått och jag begär en dagbädd åter. 

12 veckors leveranstid. Hur ser världen ut om 12 veckor? Pandemin förändrade mycket för två år sen. Hur ska detta krig förändra? Och regnskogens stundande kollaps. . . . 

Här är bilder på dagbädden. I kanske två olika utföranden. Har beställt tygprover. 

ett par dagar i mars.

Jag klippte mitt hår när jag duschade efter min arbetsnatt. Jag tänkte tanken att jag inte orkar se det nytvättat och fnasigt sprött och tog en sax och klippte rakt av ca 7 cm och sen gjorde jag nått slött försök att snygga till det men kände att jag inte riktigt brydde mig nog mycket. 

Signe kom på kvällen och vi åt och såg film och det var underbart. Sen när hon gått la jag ut bilder av mitt hem på Pinterest och tänkte nu kommer de bli omtyckta och sparade av andra och så somnade jag med en förhoppning om att bli upptäckt och sedd och att något nytt ska ta fart.

Dagen efter mötte jag upp Jonna kl 10 på lärcentrum i gamla wasaskolan och vi satt i ett klassrum och det var så längesen jag gjorde det och allt var så vant och hemma, de breda fönsterkarmarna, lysrören i taket, korridorerna med bänkar. Här fanns två pedagoger, de gick runt, hörde om några behövde hjälp, de log och pratade mjukt. Ingen av dem var vårdlärare och runt om oss satt folk och verkade läsa in gymnasiet. En läste om konst för jag hörde att de pratade om Louvren och Da vinci och en annan läste engelska och pedagogen sa att hon hade avancerad engelska i sin uppgift. Till oss sa en av pedagogerna att en kan plugga tjugo min i stöten för en lär sig bäst de första fem och de sista fem och vi tyckte om det rådet och försökte anamma det. 

Jonna och jag åt lunch på Tonka och tappade sedan peppen. Vi satte oss på Bibblan och försökte knappt plugga. Vi gav upp och bokade ett grupprum för morgondagen och sen spenderade jag över tusen spänn på en kaktus, en strandkastanj, en ny elvisp och lapsang te. Vi skildes åt. Jonna tog en buss och jag knatade hem. 

Hemma försökte jag hålla mig vaken och det gick för jag somnade inte och när klockan blev 21:30 började jag obsessa över en grå modulsoffa till klockan 23:30 och om jag bara varit lite tröttare hade jag köpt två moduler och spenderat 27500kr så där och det hade nog varit kittlande och ljuvligt och skrämmande att vakna upp till det idag och jag önskar lite att det skett, för jag vill nog längta efter en soffa och inte tänka på hur det kan stå till med världen om 6-8 veckor, vilket är leveranstiden, men vem lurar jag, tänker mest på hur rund jag är om magen och om hakan och halsen, att min viktökning sätter sig så osmickrande och det är tankar svåra att släppa, men modulsoffan i färgen warm Clay fick mig att tänka pirrigt på något, pirrig än, kan jag spara ihop 27500 kr snabbt? är det möjligt? För de pengar jag har borde jag lägga på ett nytt feminint fejs.

Under natten hade jag mardrömmar jag inte kommer ihåg, men vaknade i rädslan och somnade in i den igen för att vakna rädd åter och så höll det på och sömnen tycktes grå som sammet i nyans warm Clay och trots att jag så suktade efter soffan i färgen warm Clay så var natten en skräck som bara pågick.

Idag satt Jonna och jag i det grupprum vi bokat. Grupprum Klura och dagen var lika mjölkvit som igår och jag kände mig bakis och sa att jag inte ska äta socker men åt ändå en dumleklubba, en semla och när jag nyss kom hemen ask tjärtabletter och när det sista i asken var uppätet och det fanns det vita söta pulver som täcker dem på bordet slickade jag bordet. Men innan jag slickade bordet, medan vi fortfarande satt i grupprummet klura, kändes hjärnan svullen och jag lärde mig nog ingenting. 

Och inte har någon av mina bilder på Pinterest blivit sparade i någons mapp, fast det gått tre dagar snart. 

Handla tonfisk.

 Efter jobbnatten gick jag till kvantum och handlade. Ingredienser till en tonfiskröra och olika former av godis i form av bilar. Min syster Signe kommer över ikväll och vi ska äta ihop och se filmen Titane och pga det ha blir det bilar som tema på våra snacks, iaf en del av dem. 

Jag snurrade runt bland hyllorna och köpte det denna tonfiskröra skulle kräva. När jag kom till hyllan med tonfisk var den länsad, även de andra konservhyllorna såg öde ut. Tänkte att det var ju klantigt att laga mat som har konserver i tider av bunkrande, borde vetat bättre. Köpte serrano istället.

Sen gick jag hem på blöt grå is där gruset sjunkit ner så den blivit full av svart små hål likt stora porer på en näsa och när jag tänkte på det började det klia över kroppen. Himlen vara lika grå som isen på vägen, bilar bildade kö och folk skyndade fram till sina arbeten och det var skönt att lämna natten.

Fredag fm.

 Vaknade tidigt. Kl 08. Det är tidigt med tanke på att jag ska jobba natten. Jag kände mig trött. Ville inte somna om. Ville ligga där och känna på sorgen/oron i magen. 

Nu har jag ätit frukost och tänker på det som ska göras. Ska laga Chicken Ala King så det räcker till dagarna mellan arbetsnätterna, ska dammsuga, ska duscha, ska ta en tupplur. 

Bäst att börja med maten. Dammsuga. Duscha bort matos och dammsugarsvett. Tupplur alldeles ren och fuktig. 

Det är sol och takdropp idag igen.

Bara så ful ful ful ful ful ful ful så jävla ful.

 Världen brinner och jag sörjer mest att jag är ful. Så fruktansvärt ful just nu. Drar med fingrarna längs käklinjen, får med mig hullet, får undan det, ser hur mitt ansikte en gång såg ut. Att min haka skulle behöva halka ner så här? Så oerhört oklädsamt. Ser maskulin ut och därför vill jag bara gråta. Att jag var tvungen att slösa alla pengar på vad? Möbler och tavlor och något mer? Men vad var det??? Mat? Åt jag upp flera flera flera tusen? Det förklara iofs min mjuka mage och begynnande dubbelhaka. Jag skulle ju förstås ha nöjt mig med en matta, en soffa, en säng och ett nytt fejs. Varför ösa på så här? Jag ångrar det bittert. Jag gråter över min fulhet så många gånger i veckan. Att mina ögon skulle bli så små och bleka plötsligt? Var det tvunget? Att jag på det fortsätter vara apatisk och odriftig hjälper inte till. För flera år sen, för nog ganska precis sexton år sen, beskrev en vän mig som ett döende djur, ett som smiter undan och ligger gömd. Så var jag då, så är jag idag, så var jag innan, så var mellan då och idag och så kommer jag hasa mig in i framtiden.

Idag var annars en bra dag. Jonna var här och vi pluggade, sen kom Emma och vi fikade och pratade. 

Nu ska jag se före- och efterbilder på facial feminization surgery och må ännu sämre än vad jag redan gör. På något sätt känns det nödvändigt just nu.