Framtida flytt.

Jag fick lägenheten. Den jag kollade på förra fredagen. 30 m2 mer än vad jag har nu. Jag går från 28m2 till 58m2 men bara 800kr mer i hyra.

Jag kommer ha hall och från den hallen kan en gå in i ett kök, ett sovrum, ett badrum, ett vardagsrum och en klädkammare. Från vardagsrummet går du ut på den lilla balkongen. 

Men jag får bara ett till fönster. Här i mina 28m2 har jag två fönster och en balkongdörr. I den nya får jag ett fönster i köket, ett i sovrummet, ett i vardagsrummet samt balkongdörren. 

Kunde inte sova den dag jag fått veta att jag fått den. Kom hem från arbetet, gick sakta hem, snirklade runt, kollade mobilen hela tiden om ett mejl damp ner, men nej. Hemma fortsatte samma rutin. Klockan 11 gav jag upp, somnade, vaknade till klockan 13:30 och tittade på mobilen. Mejl från Bostaden om att jag fått den!! Hjärtat pumpade igång. Hur jag än försökte somna om gick det inte och efter tre timmar av rastlös sängliggande glädje gick jag upp. Började messa vänner, åt mat, gick en omväg till jobbet, förbi mitt framtida kvarter. Stannade och såg på mitt nya hus. Barn lekte ute på den lilla gården, allt var grönt, så grönt. Huset mittemot äggule gult. Lämnade gården, gick en backe ner, genom en park med änder, förbi sjukhuset och genom östra station.

Morgonen efter, när jag jobbat färdigt, på något sätt tagit mig hem, så trött och utan aptit men med en malande hunger. Jag tvingade i mig maten, tog en värktablett och kröp till sängen. Där sov jag och livet kom tillbaka. Natten gick lätt och gick omvägen förbi på vägen hem. Solen värmde och jag kände mig generad, att jag går så här, spanar mot mitt nya hus. Två gånger. Gick genom parken, ytan på dammen simmig av pollen, gick en stig som sneddar över en grässlänt, upp för backen och liksom sneglade mot huset, lite så att det inte skulle verka uppenbart att jag inte bor där, utan som att jag går till mitt hem, att jag hör hemma där.