mot botten

Satte på mig mitt ansikte. La mig ner mellan momenten, mellan puderborsten, mellan ögonskuggan, mellan rouget. Så det tog tid. En jädra tid.

Sen stapplade jag iväg till Ica. Stapplade omkring där inne. Stapplade hem. Det är en ica väldigt nära, bara några hus bort, kanske hundra meter. Var helt slut på vägen hem. Tänkte: lika bra att släppa allt, inte släppa varorna jag handlat för jag var sugen på brödet och godiset, utan allt i mitt liv, mitt jobb, mina looks, min ungdom. Låta tänderna ramla ur, låta hållningen krökas, släppa tryggheten av lön, släppa det sista jag kämpar för och bli fri från risken att förlora något. Så tänkte jag.

Så ska jag kanske sluta tänka.