Det var perfekt att toppa dagen med den igår. Se hur passionen, inte den kärlek till en partner handlar om, utan passion till vem man är, vad man brinner för, handlar om. Den passionen jag har ganska lågt av just nu.
Hildy har bestämt sig för att bli en fru, hon ska gifta sig, få ungar. Allt det är drömmar. För verkligheten dyker emellan och det hon kan, det hon verkligen kan och förstår, där hennes tankar jobbar utan att hon märker det (lyckas inte få något vettigt slut på den här meningen, ger upp den)
Visst, de skriker mycket i filmen, nästan så jag fick ångest, som i en sådan där mardröm när man försöker få något sagt men någon annan skriker över så man inte hörs. Men de red upp ur de dalarna och allt är bara så fint!
Och Rosalind Russels dräkt är sjukt snygg. Så sjukt snygg som en dräkt ska vara. Och med den där hatten, så hon vet hur hon ska bära den, rosalind lyckas sätta den på huvudet på så många olika sätt, den blir en förlängning i hennes spel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar