Sover dåligt om nätterna. Vaknar efter fyra timmar. Det finns människor som funkar finfint efter fyra timmars sömn. Jag är mest bara trött. Vaknar trött. Sen är jag trött. Som att allt vill slockna, men inte kan, inte förrän det inte finns någon annan väg att gå, en stund efter skymningen, nån gång mellan kl 15 och 16. Då drar sömnen ner mig. Då kan jag inte vara vaken längre. Jag ställer larmet på en timmes tupplur. Jag snoozar sen i en timme till. In och ut ur sömn. In och ut ur drömmar. Allt är mycket förvirrat och när jag väl bestämt mig för att vakna så är det en jädra kamp, att lämna värmen som slukar mig efter att snoozen fått sina nio minuter till, att hitta motivationen till att vara vaken.
Idag har jag pluggat. Försökt mata in anteckningarna för provet imorgon. Allt bara snurrar. De senaste dagarna har jag och Jonna skickat meddelanden till varann om hur dåligt det går, hur dåligt kunskapen verkar fästa i oss. LSS infördes 1994. Ja, det kan vi båda. Men inte så mycket mer och ingen fråga kommer vara: Vilket år infördes LSS?
Idag ringde de från sjukhuset. Eftersom jag kissade blod tidigare i höstas ska de in i min blåsa och kolla och se om det går att se varför. Den som ringde var så trevlig. Hon ville stämma av tid, att den även passar med mitt liv. Hon berättade att läkaren jag kommer få träffa är så bra och trevlig. Hon sa läkarens namn. Hon önskade mig sedan en fin dag och en god jul och ett gott nytt år.
Jag borde ta en dusch. Luktar surt. Borde stretcha mer. Julie Newmar som jag följer på insta postade om vikten av stretching. Hon var starlet på 50-talet, hon var catwoman i tv-serien Batman på 60-talet, hon var med i Geroge Micheals video Too Funky på 90-talet. Jag försöker nå mina tår nästan varje dag. Det är fortfarande en kamp, för slarvar jag en vecka måste jag börja om. Julie Newmar kan nog fortfarande gå ner i spagat, fast hon nästan är 90. Hon har nog inte sjunkit ihop, blivit en knotig knöl på magra ben som jag. Hon har nog sin dansöshållning kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar