Gick ut kring kl 22. Skulle gå en promenad med en ledsen och sjuk vän. När jag lämnade mitt hus såg jag upp, såg en öppen balkongdörr och ljuset där inifrån. Det såg ut som att de hade besök, som att de ätit middag, druckit vin, ännu drack vin, att de satt där inne glada och kände den svala luften sippra in i det varma rummet. Ett rum uppvärmt av dagens värme som nu satt sig i väggarna och kommer hålla sig där hela sommaren, ett rum uppvärmt av matlagningen inför att gästerna skulle komma, ett rum uppvärmt av de människor som suttit där och umgåtts i timmar. Jag tänkte att det nog är en lycklig kväll för alla inne i den lägenheten.
Regnet kom när jag mötte min vän. Vi gick en runda. Vi pratade om hur vi ska ta oss an sommaren. Det riskerar bli en sommar i stan för oss båda . Jag sa att jag ska hitta kaféernas mörkaste och svalaste hörn, hitta de lummiga skuggiga öde platserna mellan husen. Klarar inte av soldränkta skugglösa folktomma gator. Men där tog mina uppslag slut. Hon, min ledsna och sjuka vän, hittade inget att se fram mot denna sommar. Jag sa att det inte behövdes.
Vi skildes åt. Jag tror inte jag var till någon tröst för henne. Gick in på Ica Berghem, mina av regnet blöta alldeles för stora jeans lät Schook för varje steg, höga och slafsiga Schook, som att du säger det med en slapp tunga och massa saliv. Jag köpte mjölk och Special K och sen stod jag länge framför chockladkakorna utan att se något som kändes rätt och när jag höjde blicken såg jag att han i kassan tittade på mig och jag kände mig påkommen och gick runt hörnet och köpte nån lakrits och så tillbaka och till kassan och ut och nu verkade natten mörk pga regnet och hemma var lägenheten varm och mina lår blev svettiga. Åt lakritsen i sägen framför Stranger Things efter att jag bryggt en kopp te. Det varma teet gjorde min överläpp och panna lika fuktiga som insidan av låren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar