Vakar av idag efter fyra lugna nätter på jobbet. Internet som slutade funka på tv:n gjorde att vi, Sandra och jag, flyttade fåtöljerna till framför datorn. Vi såg Brita och Kalle och deras bestyr med en gård de köpt. Vi drogs med, såg dem vara härliga, gravida och starka. Fruktsamma och drivna. Hans kyssar som liksom äter upp henne, som att han inte kan få nog och hon som målar med barn hängande på ryggen och han som donar med något och har ett barn på magen och allt är så fint och visst bränner de av mot varann men sen fylls gården av vänner och glädje och mat och det är sommar och jag vill så gärna se deras vinter, då natten och mörkret tar över dygnets timmar, då kylan kryper sig på, ständigt kryper sig på, som motas bort stundvis men alltid biter sig fast i ens nästipp och vägrar släppa sin belägring där, inte förrän våren kommer och jag vill se hur tonåringen tar sig till skolan och hem.
Sista natten, igår, gjorde vi våfflor. Vi var dåliga på det, smöret blev grynigt i smeten när det iskalla vattnet hälldes på och då det iskalla vattnet råkade bli dubbelmängd gjorde vi ny smet och sen åt vi två våfflor var och det var så gott och tv:n hade fått internet igen och vi saknade vår hörna framför datorn och alla boende sov och mår bra och klarar sig själva. Ingen syrgas, inga fallrisker, utan allt vi behövt göra är att fixa kaffe och smörgåsar till deras tidiga mornar och då skiner solen utanför för dagen börjar gry strax efter kl 04.
Men min lediga tid, stunderna mellan nätterna, har jag rastlöst inte kunnat sova. Har möblerat om, möblerat tillbaka. In på Nordiska Galleriets sida och spanat och drömt om the Togo från Ligne Roset. Den dök upp i mitt medvetande i somras, då ett klipp, en visning av ett hem av en youtuber, en ung vacker youtuber, för det är väl de alla, men kanske hon var extra vacker, extra cool. Hon fotar och är ung och pratade om 2017 som Way back in time och i hennes lya i Berlin stod en Togo soffa i läder och hon var så drömmig när hon slängde sig ner i den, hennes födelsedagspresent till sig själv, då hon fyllde 25 ett halvår tidigare. Soffan är dyr och Designad på 70-talet. Men den är inte den dyraste soffan och ett frö såddes i mig, att ha en bit av det hon har, denna soffa, det jag kan köpa.
Och den fanns där på rea. Den lilla soffan för 26 tusen kronor, om jag valde en billig klädsel och det vore så fint med den i manchester, lilarödbrun manchester, eller dovt rosa. Och den fanns för 18 tusen kronor som fåtölj och båda med en leveranstid på 20 veckor och då, då skulle jag säkert hört Elsa och Sofia i sin podd prata illa om den och hunnit tappa sugen och så suttit där och fått punga ut men nu, dagarna mellan arbetsnätterna, då sömnen inte kunde nå fram och jag febrigt suktade efter den, efter en bit av youtuberns unga framgång, fick jag sätta mig på mina händer för att inte beställa den och mina ögon rullade bakåt och runt och ryckte när jag försökte sluta dem och sen satt jag där igen, ivrigt kollande bilderna av tygproverna, letade upp fransyskan som visar sitt hem i paris och där Togo soffan står i en elegantare miljö än hos youtubern och sen rastlöst möblerat om och tillbaka och inte riktigt känna att det gick att finna ro, inte förrän jag åter var med Sandra på arbetet igen och sen idag lägga ett bud på en lampa på tradera jag kunnat köpa billigare i nyskick på Ikea och liksom bara vilja krypa ihop av skam och förbannelse över min ivriga dumhet.
Bilder av mitt hem, bilder jag tog och la ut för att nån skulle kommentera hur fint det var och då dämpa suget efter köpet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar