Här låg jag och var döende. Inte akut döende, utan döende på det sätt folk är mest från det att vi föds. Men liksom så jädra medveten om att döden stundar och inte bekväm med det.
En stund senare såg jag en dokumentär där Weird Al Yankovic var berättarröst och jag tänkte på när snacket gick bland oss barn på Ålidhem på 80-talet om att han var Madonnas bror.
Kl 14 gick jag en promenad med Mysan. Vi gick och gick och gick och dagen var grå och vinden kall och jag ångrade att jag inte tog min mössa och vi gick förbi och hämtade den och gick och gick en sväng till och den promenaden räddade min dag, varit glad sen dess, även om jag började gråta åt ett klipp på youtube med katter som utövade konster på scenen i America Got talent. Somnade visst i soffan och när jag vaknade var det mörkt och jag låg kvar, somnade nog om, vaknade igen. Visste inte vad klockan var för mobilen låg i köket och jag låg kvar en stund till. Reste mig tillslut, tog mig till köket, klockan var då 19:31, åt av löjromspizzan från tidigare idag och har nu ett svagt brännande bak i gommen efter den råa rödlöken.
Har även duschat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar