Tänk när trädet utanför fönstret börjar knoppas. Kanske går det fort, att här mellan husen uppstår en värme som skapar sommar när det utanför gården fortfarande är kylig vår. Då står trädet där grönt och de gröna löven blir en stor del av mitt vardagsrum. Så Som det trädet alltid är. När det låg klätt av snön, som nu, kala grå grenar i en blek sol. Idag är solen blek för den kommer från en himmel med vita tussiga moln och den ljuvaste ljusblå en himmel kan ha. Igår kväll, när jag lite sent, gick mot min syster var luften likt en aprikos i färgen. Skymnings himlen som brann över en grågeggig snösörja, över hus och vägar som byggs och byggs om. Skymningen var i min rygg och jag stannade ofta och vände mig om för att se på den, se den glänsa i den våta marken, i snömåddspölarna där grus knottrade ytan. När jag väl fotade skymningen, så var den nästan över, blivit grålila men små stråk av rött och guld.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar