Låg i min soffa och solen sken in i vardagsrummet. Tänkte hur vackert det var, fotade vyn. Solen skymde och dagen efter upprepades det. Samma tanke. Samt att solen bleker. Att solen förstör, att tavlorna, den ena målad 1899 hänger där och bleks, att det var i mitt hem den skulle falna bort.
Började möblera om. Ett projekt som ännu pågår, då möblerna hittat sin plats fort kämpar ännu tavlorna med att komma till sin rätt. De kändes plötsligt tunga och mossiga och några åkte ner i källaren en sväng och sen upp igen och kanske åker de ner igen.
Men det är vad jag gör. Tänker på tavlor, sömnlöst snurrande. Väggarna har fyllts av små hål från platser jag testat hänga dem på och sen ändrat mig. Min förmåga att visualisera är begränsad och jag vill se på plats.
Och visst beställde jag nytt. En fluffig japansk filmaffisch för en bortglömd film med Catherine Deneuve från 1968. Två affischer för även de bortglömda filmer men med Harriet Andersson och av Jörn Donner. En ram och ett antireflexglas. En vit fluffig matta till en kal yta som skapades i ommöbleringen. Fluffiga fårskinn att lägga på två fåtöljer, den ena som skydd, den andra för bekvämlighet.
Pengarna rinner ur min fickor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar