Allt står stilla. Matt, hostar, en ständig astmahaze i gommen. Och en låg feber nån gång inom ett dygn. Aldrig högre än 38,1. Inte hittills. Tar alvedon och efter en stund är febern borta.
Jag smiter ut på natten, går en liten runda på de folktomma gatorna. Snön har hunnit bli blöt och grå och sedan frusit igen, i ett tunt lesset lager av skrovlighet.
Natten som var kom jag ut efter klockan 02. Ändå såg jag andra som var ute och gick. Som skuggor långt borta. Inga vanliga nattvandrare. En herre, en dam. Var för sig. Kanske är de i en liknade situation som jag och där drar vi fram som spetälska ensamma i natten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar