Natten bara gick. Började se en dokumentär om Kjerstin Dellert, började mitt i googla något och lyssna på musik. Eros Ramazotti av alla. Som att hans musik föll in i min själ i förrgår och sen dess mal jag honom konstant i öronen. Ett stråk av sentimentalitet och ljuvlighet, av skymning en ljus vårvinterkväll, en sommarafton. Efter ett äventyr då vinden blåser i ditt ansikte och du vill gråta och le på samma gång. Så tycks hans musik mig nu. Den musik som jag slukade denna natt och timmarna gick.
När jag gör mig redo för sängen, sminkar av mitt ansikte har jag en ivrig jamande Miss Jones på toastolen. Det är inget ovanligt, sån är hon. Ägnar henne inte en tanke, förrän jag ser henne komma flygande mot mig, högt upp i från, hon försöker få fäste på min tröjklädda axel, men klorna går inte in i tröjan och hon dimper ner i golvet. Från golvet fortsätter hon jama, lika ivrig som från toastolen. Hon stirrar på mig. Hon är ett hungrigt vilddjur och jag får servera henne mat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar