Frukost

De dygn jag jobbar äter jag två frukostar. En på morgonen när jag kommit hem. Då blir det te, två ägg och en overnight oat med kardemumma och rivet äpple i. Den äter jag för att den är nyttig, för att den ska ge mig kraft att sova länge.  Den andra frukosten äter jag när jag vaknat, den äter jag alla dar då jag vaknar. Om jag är ledig och det är förmiddag eller tidig eftermiddag, eller när det väntas arbete och kl är efter fyra och kvällen står för dörren.

Den andra frukosten är två rostmackor med marmelad, kaffe och ev skivad manchego, beroende på min ekonomi, hur nyss jag fått lön.

Idag försökte jag sova så länge som möjligt, vaknade kl halv ett. Gick upp, fixade iordning espressokannan, la i brödet i rosten och gick för att tvätta ansiktet. När jag kommer tillbaka till köket igen sticker två svarta brödskivor upp ur rosten. Konstaterar att de är förlorade, att det inte bara är kanter som ska skrapas. Sätter i ett par nya, drar ner värmen, låter dem rostas. Så vänder jag mig om, går ut ur den lilla kokvrån och ser diset. Rökoset som ligger tjockt i min lilla lägga. Ser den virvla runt, bilda mönster mot dagsljuset.  Öppnar balkongdörren. Försöker vädra ut, men oset ligger kvar som en dimma. Den ligger i min näsa och jag inser att allt kommer lukta, mina kläder, min säng, mitt hår, mina kuddar, mina halsdukar. Dörren får stå öppen fast jag fryser lite.

Äter min frukost i den svala rökdimmiga luften. Har en sminkspegel stående just framför mig, den står kvar sen igår då jag sminkade mig. Den spegeln flyttas runt, beroende på vart jag sminkat mig eller om den stor i vägen. Nu ser jag mig i den varje gång jag tar en tugga av mackan. Ser hur läpparna dras upp, näsan rynkas, tänderna blottas. Hur de biter ner i marmeladen och hur marmeladen sen tränger ut från baksidan av tänderna. Hur den svämmar över från insidan av min mun och rinner ut uppe vid tandfästerna. Mellan tänderna. Ser äcklat och trollbundet på detta, tugga efter tugga. När första mackan är uppäten, vrider jag bort spegeln så jag slipper se.