Såg den idag. Ville aldrig att den skulle ta slut. Dels för att jag anade olycka och sorg och mörker som slut. Dels för att den var så bra.

Varför var den så bra?

Var det allt blod? Kanske. Himla mycket blod. En stackare blir förgiftad och dör sakta och svettas blod. Men det är massakrar också. Rött blod på solbrända kroppar. Rött blod på blek hy. Allt finns och hela tiden.

Sen är det giftet. Gift på böckers blad, så när du bläddrar i den ihopklibbade boken slickar du dina fingrar och möter en grym död. Eller läppstiftet på älskarinnan som innehåller gift för att döda i kyssen med älskaren.

Men det finns snusk också. Vackra nakna kroppar och lustar fyllda av olycka. Drottningen som på sin bröllopsnatt vägrar tillbringa den med den nyblivne maken, blir nobbad av sin älskare och sedan drar ut på stadens gator iklädd mask och förför i en gryende morgon.

Så finns också Virna Lisi med. Kanske vackrast i världen bland kvinnor. Kanske inte. Men något med hennes berömda esquire omslag från 1965 gör att hon tjusar mig jämt, även som ond manipulativ grå drottningmor.