Så klart är jag berövad min nattsömn efter en sådan dag. En dag av huvudvärk och kräkningar och sömn. Att livet kom mig tillbaka först efter arton på kvällen gör denna natt rolös. Vid tre somnade jag, in i en dröm jag fort försökte vakna ur. En dröm av att någon var här, hörde hur ytterkläder hängdes av. Så klart vill man vakna då, men inte fick jag upp ögonen. Sen började den som var här trycka mig mot väggen, var rädd att bli kvävd och önskade verkligen vakna. Men ögonen ville inte slå upp locken. Tillslut lyckades jag och allt ljud byttes till tystnad. Mitt hem var öde. Det var ingen här, ingen mer än mina katter varav en snusade varmt vid min mage. Klockan var inte mer än 03:45.

Nu kände jag pulsen, nu strömmade svetten. Försök att somna under klibbigt täcke mot klibbigt lakan med mig klibbig emellan.
Så gav jag upp, steg upp, värmde mjölk med honung och anar en grå gryning bakom gardiner.