Gjorde så här igen. Men nu var det inte fest och sommarnatt. Nu var det grå vardag och onsdag och ledig förmiddag innan jobbmöte. Så när jobbmötet började kom jag dit med stora läppar. De var stora när jag gick också. Tog en sväng på stan. Sprang in i henne och pratade skvaller. Pratade Lindsay Lohan bildgooglingar och tankar jag inte tänker skriva här. Nåja.

Men de här läpparna. Inte sög jag burk denna dag för att jag mår toppen. Inte känner jag mig toppen heller. Inte kan jag skylla på Isabelle Adjani även om jag vill. Men det var längtan bort och sedan längtan till att se ut som den unga Isabelle som satte burken kring min läppar och sedan gjorde att 75% av dagens tankar kretsade kring om jag är snyggare i dessa läppar och om de kommer ge hångel och om det är värt det, att en dag lägga ner några tusen och få dem uppumpade en längre tid.

Åh, yta ger ibland bara rastlös vilsen olycka.