jag bara rusar på, lite sen till allt, men jag kommer dit. Det är jobb. Mycket jobb. Två jobb och andra små uppdrag på det. Så vill jag ha det. Jämt. Drömma om lediga stunder, inte ha dem. Inte stanna. För stannar jag kanske jag blir stående. Jag stannade en gång och det tog över ett år att komma igång igen. Mina berg av odiskad disk och överfulla sopsorteringar ska inte bero på att jag stannat, utan bero på att jag rusar.