Åt en korv med bröd. Köpte ett par lustiga byxor, men använde ordet fräsiga om dom, ett mycket passande ord, ska visa en dag, en bild på byxorna, då kommer ni förstå. Köpte ritblock och pennor. Åt tacos med Leopold och Ph. Spontan tacos. Det var kanske det trevligaste på länge. Och sen blev det ännu trevligare, när Mysan och jag gick på bio.

Såg smått gubbsjuka The Artist, så fin den hade kunnat vara, med den huvudrollsinnehavaren, han var som Douglas Fairbanks, så leende, så skrattande, med mustach, muskler och näsa. Men nu var den inte så fin för det dära gubbsjuka, det där med en åldrande man som räddas av ungdommens flicka så sprudlande och glad. För tänk om han och frun, som hade så tråkigt ihop, hade kunnat rädda varann genom att börja kommunicera eller något liknande. Och så hade den där unga flickan fått rädda hans karriär bara. Det hade varit fint tycker jag. Men när Mysan och jag gick hem, då hade vi det skoj. Vi skrattade mycket och lät oneliners hagla.