När jag i lördags letade mitt lösfrallelim fann jag en gnuggtatuering. Den låg där glömd bland alla sminkgrejer, köpt på barnenshus stod det. Jag gnuggde fast den med en blöt svamp och bar den den premiärkvällen. Dagen efter hade den redan slitits och spruckit. Dagen efter såg jag mig själv med den, bar ett par nostalgiska trosor som ville vara 50-tal, hade håret på ändå, ett sminkat fejs och denna tatuering. Såg man hastigt såg jag brudig ut.

På Galleriet med funna saker, där i rummet med hittade böcker, fanns ett nr av tidskriften Västerbotten och det numret handlade om döden.

Min kompis och jag drog på gallerier igår. På det första träffade vi min vän Ida och där tog ida och jag beslutet att gå på operan ihop samma kväll. På det andra galleriet var allt gjort av funna och fådda saker. Det var ett rum med böcker som hittats, det var teckningar på en vägg, tecknade på papper som hittats. Där bjöds det på fika också, bakat på fynd ur containrar. En stereo spelade The Doors från ett kassettband. När vi gick försökte vi få igång ett band med Jan Johanssons Jazz på svenska men ljudet skar och svajade. Utställningen gjorde mig glad, som ett besök i en annan tid där allt var rosaskimrande och gott.

På kvällen mötte jag upp Ida, vi åt på bishops, hon en burgare och jag fish n´chips som jag öste malt vinäger över. Vi gick i den ljusa kvällen till operan och såg Carmen. Hann hastigt krama om Mysan som jobbar där. En polis dök upp och letade en försvunnen man. Sen var kvällen slut.

Ser först Scener ur ett äktenskap i sängen innan jag ska somna, sen läser jag Furious Love.

Ska sova nu, ner i sängen, somna fort. Det ska bli skönt. Sen upp tidigt. Har köpt långfil till frukosten. Långfil, en fralla och té.

Min syster Signe gjorde mig sällskap på premiären och premiärfesten av Hemligheter del två - en hemlig rörelse. Var glad att hon var med, det var första gången vi festade ihop, ett festande som mest gick ut på att vi dansade i flera timmar. Kanske är vi inte vildast på dansgolvet, kanske inte mest utlevande, kanske är vi lite återhållsamma, lite knäböjande gungande på gränsen till snyggdansande på dansgolvet. Och Signe fick upptäcka en ny sida hos mig, sidan som önskar dessa låtar på dansgolvet.

Låt
Låt
Låt

tyvärr dödade mina låtval andras dansglädje.

Det blev en leverpastejsmörgås med mamma på café. Ett kort häng med Leopold, Tage och PH. Sen unnade jag mig smycken och kläder. Ännu ett kort häng men med Monika. Lite arbete, som att stå i kö och byta en BH till en skådis. Åt något med massa färsk koriander och lime, förpackat i plast men med en utstrålning av sundhet och fräschör. Sen blev det smink och genrep. Det var roligt och med nerver. Imorgon är det premiär.

Vi åt Ostron igår. Och musslor. Det var planerat sedan så länge och dagen så efterlängtad och när dagen kom och jag satt i möte såg jag att jag skulle ha ett publikrep på kvällen, då när vi skulle äta. JAg stapplade in på Ingunns kontor och vår middag flyttades fram en timme.

Vi hade olika ostron, holländska, två sorters franska, och varsin flaska bubbel. Två flaskor champagne och två flaskor annat bubbel och en halv flaska fulrött. De musslor vi åt var enorma, som feta små kycklingar i skal. Allt var så gott och chillivinäger till ostron var magiskt eller en hit eller så jädra gott.

Det var Ingunn, Anna, Sven, Mysan och jag. När sista droppen bubbel var urdrucken och fulvinet smuttades på planerade vi en resa, till Ingunns stuga vid atlanten. Där ska vi plocka våra egna musslor och fånga vår egen fisk under några dagar i Juli.

Mormor berättade allt hon haft för sig de senaste dagarna. Vi drack té ur glaskopparna med metallhölje. Sen berättade jag vad jag haft för sig. Sen kom mormor på något mer som hänt, så kom jag på något mer som hänt. Sen sa hon att jag såg så pigg ut, att jag såg fräsch ut, att jag var rundare om kinderna. Allt kändes bra.

En sen morgon. Först stanna i sängen och vakna. Dricka té. Sen steka korv och värma potatismos. Äta korv och potatis mos, dricka Virgin Marys.

På lördag är det premiär. En allvarlig lekfull gemenskap på scen. En värld av senapsgult och neongult, en färgvärld jag levt i i snart två månader, de enda färger mina ögon är vakna för just nu. Jag är maskör på denna föreställning.

Så som jag ringt karin de senaste dagarna. Hon fyllde år i lördags, då ringde jag och talade in ett grattis på mobilsvaret. Så ringde jag igår också. Inget svar. Att jag ens tänkte på att ringa idag, men det gjorde jag. Och hon svarade. Vi hamnade på Lottas med varsin cheeseburgare. Det var så gott och jag var så glad. Jag drack en cola och Karin mineralvatten. Vi pratade och log och livet var underbart en stund.

Karin önskade sig en blå himmel. Men det var så klart mörkt när vi klev ut. Fast Karin såg stjärnor genom molnen och sa att nu klarnar det, ingen grå mulen dag imorgon, inte som den idag, då först hagel föll, sedan tung tät blöt snö.

Igår gick jag till min syster Signe. Vi åt chips och plommon och vindruvor. Vi drack té. Två kannor té. Signes studentrum var fullt av vårigt solljus. Vi satt där och var glada.

Samma vinterkläder. I flera år. Jag förnyar mig inte. Den vita sjalen som jag tror är en filt har hängt med lika länge som trenchen. Det var 2005 och jag var mörk brunett när de kom in i mitt liv. Den lila/svarta sjalen har hängt på, fast på olika sätt, sedan 2009. I minus 20° värmer de med sina lager. Men nu, i fuktig blåst och just över plusset kan jag frysa i dem, så in i märgen.

Solen värmer nu. Inte bara genom glas så som siameserna njuter av den. Utan även utanför dörren. Tidigt på morgonen.

Mormor krymper och vi barnbarn får kläderna. Jag fick denna kavaj nu. Eller om det är en jacka. Mormor säger att hon drunknar i den och att det är tråkigt för att den är så fin. Den är orange på insidan och jag tror jag kommer känna mig fin i den till sommarn.

Алла Пугачёва - До свидания лето 1978

Var en sväng till Luleå idag. Fick höra att jag var divig för att jag ville bli hämtad hemma av bilen vi skulle åka med. Det var inte divigt, det var helt rimligt så tidigt på morgonen.

Vi provspelade två skådisar. Det var spännande och jag var nervös. Sen var jag lycklig över att vara i Luleå, älskar och romantiserar allt norrbottniskt, så jag såg ut över det frusna havet och drömde om att bo där. Nu hann jag inte se mer än teaterhögskolans lokaler, en dålig restaurang och willys. Och hann mycket hastigt träffa min vän mari, vi gick en runda på willys, vi skrattade och sa vi hej då.

Sen åkte Zandra, Victor och jag hem. Vid den västerbottniska gränsen köpte jag en läsk med kokos och annanas smak. I väskan hade jag två små lådor lakristpipor från willys. Jag drack och åt i baksätet där jag satt och himlen var fortfarande ljus när vi kom hem.

I boken jag läser, Furious Love, den om liz och dick. Om the Burtons, får jag veta mer om den här scenen. Deras kärlekshistoria var en stor skandal. Liz hade krossat kompisen Debbie Reynolds äktenskap genom att gifta sig med hennes man Eddie Fisher. Nu, bara två år senare var hon mitt uppe i att förstöra ett annat äktenskap. Richard Burtons. De hade blivit förälskade, de hade fotats ihop, han som bedragit sin fru så många gånger men alltid kommit tillbaka verkade vara på väg att kasta in handduken och gå vidare in i Liz famn.

Så när scenen med Liz som Cleopatra som gör entré i rom skulle filmas hade produktionen bombhot över sig, eller snarare Liz hade bombhot över sig. Arga brev drällde in i massor. Påven fördömde. Liz var rädd, rädd för hopen av statister, hon visste inte vad som skulle kunna komma ur dem. Och nere bland dem fanns statistklädda livvakter för att ha koll på massan.

Liz åker in, dragen av inoljade slavar högt upp på en svart sphinx. Klädd i en tung tung guldskrud och peruk. Och massan vrålar i exstas LIZ LIZ LIZ LIZ LIZ. Den visade kärlek där Liz väntat hat.

Vi läste menyn utanför. Fläskfilé tallrik med bearnässås. Så gott sa vi och gick in. Där inne var det tomt. En undrande man bakom baren dök upp och vi frågade om man kunde äta där. Nej sa han, vi har stängt. Vi öppnar fem. Klockan var bara tio över fyra. Så vi gick vidare. På nästa ställe sa vi: vi har inte så gott om pengar så vad kan vi äta här. En ljuvlig hovmästare log och berättade, sen fick vi ett bord, vi åt en grekisk afterwork buffé som inte alls var så ljuvlig som hovmästaren.