Vi pluggade så dåligt igår, Jonna och jag. Jag stod liksom still och trampade. Min hjärna var gröt och efter vi ätit och stirrat tomt i våra kursmaterial eller scrollat rastlöst i våra mobiler så gav vi up. Vi bestämde att inte ses idag. Jag skulle sova så länge som sömnen tillät mig. Efter ett orimligt, men av hjärnröta orsakat, struligt försök att åka och handla mat, skildes vi åt.
När jag vaknat låg jag som vanligt kvar. Klev upp efter kl 13. Kring kl 13, kanske just innan kl 13.
Öppnade vädringsfönstren för att lyssna. Hörde röster och hårda ljud av is och grus. Hörde vinden brusa som en ständig våg. Inget av nattens tjut. Kanske är det samma ljud, men de känns på ett annat sätt när det är en grå dag utanför.
Vi nås av stormen Ingunn som drar fram i Norge och inlandet, vi nås av dess ytterkant, inte dess fulla kraft.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar