Dagen var klar och solig. Snön gnistrade. På trädens grenar fångade isklumpar solskenet. När kvällen kom blev det kallare och dimmigt. Vi gick hemåt, Signe, Agnes och jag. Vi gick över Carlslid och i fjärran såg vi vattentornet. Ett cylinderformat vattentorn i räfflad plåt. Målat i grönt. Upplyst i grönt. I diset såg tornet förtrollat ut, som en hägring. Det lyste långt bortom husen. Signe sa att det såg ut som Emerald city och vi började hoppa gatan fram sjungandes We off to see the wizard, the wonderfull wizard of Oz . . . Gatan kröktes och tornet försvann ur vår syn, vi svängde av på en upptrampad stig, lämnade gatlyktornas ljus, månen lyste klart och i dess sken fick vi tydliga skuggor. Vi kom ut på en gata igen, vattentornet syntes åter, men när det dök upp denna gång var det inte längre rakt framför oss, utan åt sidan, men ett grönt sken färgade dimman åt det håll vi gick och vi tänkte att där nere, under det gröna luddet ligger Stora Coop. En stund senare skildes vi åt. Agnes skulle till Stora Coop och köpa matsäck för morgondagens tågresa hem, Signe hem åt sitt håll, jag hem åt mitt håll
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar