Månenskensmorgon.

 Vaknade tidigt såklart. Ca kl 06:30. Hade lagt mig 01:30. Somnade nog direkt. Vaknade rädd. True Detective: Night Country var kvar i mig. Den där polarstationens personal och han i rosa jacka som inte verkar må bra. De var där i rummet med mig. Iaf trodde jag det i nån sekund. 

Sen kom andra tankar, de en inte får tänka när en ska somna om. Personer från förr och nu. Min löjliga film. Livet som aldrig blev. Så känns det kring kl 07 en morgon en borde somna om.

Gick upp för att kissa. Kände mig inte kissnödig, men det verkade som en rimlig sak att göra. Vitt ljus sken in i vardagsrummet. Inte bländande. Inte så att det blev ljust. Vardagsrummet låg i mörker. Men kallt ljus strålade in. Gick fram till fönstret. Såg månen skina. Kisade mot den. Vände mig, på väg till toaletten , såg skuggan av mig som månskenet skapade. Hämtade mobilen, fotade. Kissade. La mig. Majsan jamade varje gång sömnen tycktes ha nuddat mig och drog bort dess beröring. Somnade inte om.