Lämnade sömnigt lugna, av lampor upplysta, Ica Maxi. Dörrarna for upp. Gick några steg. Nästa par dörrar for upp. Klev ut. Snön yrde, stora flingor lyfte och virvlade runt. Det var nyanser av grått, från nattmörkt till kol till mjukt vitgrå. På den nästan tomma parkeringen sladdade en bil runt. Runt runt for den. Girade, ballade sig. Jag gick åt dess håll, skulle förbi där, tänkte måtte den bli klar med sitt krumbuktande innan jag är där den är. Den lämnade parkeringen i hast. Den kom tillbaka i hast. Stor och vit. Hög och glansig. Fortsatte snirkla runt i rasande fart. Så brände den åter iväg, såg hur den lämnade området, försvann ner på den större vägen, fortsatte längs den, lämnade mitt synfält. Blev lättad.
Gick längs älven. Kramade hushållspappret och baguetten. Ryggsäcken tyngde och fick mig att gå framåtlutad. Snön föll tätt, syntes bara under gatlyktorna i ljuset. Som snabba ilar som gick på tvärsen. Världen utanför skenet var grått. En mjuk luddig grå. En täckande grå för jag såg inte långt upp längs älven, synen hindrades, den bebyggelse som ligger uppe i älvens krökning, där efter Östra station, tycktes inte finnas, inte förrän jag skulle svänga av upp mot mig, då anades den som små ljusprickar, som en svag siluett av huskroppar.
Hemma åt jag som att magen var bra. Åt korv och baguette, senap och heinz chilisås. Åt fem st mochi, två med smak av pistage, två choklad och kokos, en jordgubb. Kokade te och åt lakrits. Nu har jag ont i magen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar